Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XI. Rösten ur gluggen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
som svag och förtviflad stirrat honom till mötes i
fängelsehålans dunkel. Mannen såg nu ut som en ädling från topp
till tå och han kände sig tydligen belåten med att ha fått
kasta af sig allt, som tydde på hans förnedringstillstånd.
— Ert namn? frågade Kruse.
— Loris Orlinski, svarade mannen och bugade sig.
Kruse bjöd honom att stiga ut i salen, där de
tillsammans med Mårten Ranck slogo sig ned vid ett bord.
Med tankfullt blickande ögon såg sig mannen omkring.
Det var länge sedan han satt vid ett bord i gästfritt lag
och läppjade på vinet. På år och dag hade det ej skett,
och han hade förtviflat om att någonsin mera få göra det.
I den mörka fängelsehålan hade han trott sig skola sluta
sina dagar och i dess unkna luft hade han känt sig blifva
allt mera svag och sjuk. Nu, då han så plötsligt blifvit
befriad och återkallad till lifvet, föreföll det honom nästan
som en dröm, och han fingrade på bägaren, stolen och
kläderna, som om han knappast kunnat tro dem vara
verkliga.
Plötsligt fästes hans öga vid en tafla, som hängde på
väggen. Den föreställde en ung adertonårig flicka med
stora mörka ögon. Bilden var så väl målad, att den tycktes
liksom se på honom. Länge blickade främlingen på taflan,
och Kruse, som följde riktningen af hans ögon, anade att
det fanns något sammanhang mellan denna unga, vackra
flicka och mannens fångenskap. Men han ville icke fråga
därom, utan lät mannen ostörd försjunka i sina drömmar.
Till slut drog mannen sin blick därifrån och vände sig till
Kruse.
— Men hur kommer det sig då, att alla slottets
invånare ha flytt? frågade han.
Kruse berättade hvad han visste. Huru de om kvällen
kommit ridande dit och till sin förvåning funnit det
fullkomligt öfvergifvet; huru han misstänkt att fiender till
invånarne och kanske äfven till honom själf funnits i
närheten, något som också besannat sig, samt huru han
genom en djärf list lyckats skrämma dem på flykten.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
