Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XI. Rösten ur gluggen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
häftiga, stridslystna men i grund och botten rätt godmodiga.
Den ene, Sapieha, var betydligt rikare än den andre.
Orlinski ägde knappast mer än ett halft förfallet slott och
litet jord.
....Så hände sig att Orlinski började finna det ensamt
i sitt slott och beslöt att gifta sig. Han sökte rätt på en
ung, vacker flicka, föga rik, men som genom sitt behag
och älskliga väsen vunnit hans hjärta. Han lefde lycklig
och var som om han blifvit helt föryngrad.
....En dag var han bjuden till sin rike granne på
jakt. Den varade i flere dagar och afslutades med ett
väldigt dryckesgille. Unga frun hade stannat hemma, hon
var icke bjuden, ty herrarne ville vara ensamma. Efter
middagen kommo tärningarne. Sapieha brukade alltid spela
mycket högt, han tyckte att det ej var något nöje annars,
och min stamfar, Orlinski, tyckte väl att han som gäst icke
kunde hålla mindre högt. Båda voro mycket upphetsade
och benägna för höga kast, och snart hade Orlinski spelat
hort till Sapieha allt hvad han hade och ägde, både slott
och jord, hästar och vagnar och allt. Han visste knappast,
hur det gått till, förrän det var gjordt. Förvirrad såg han
upp från bordet och stirrade på Sapieha. Denne log ett
hånfullt leende, ty nu hade han fått Orlinski till
underlydande. Och det gladde honom, ty han var en mycket
maktivsten herre.
....Då min stamfar kommit till insikt om sin stora
förlust, blef han förtviflad. Förgäfves sökte han att få låna
af de andra gästerna för att reparera sin förlust och
möjligtvis kunna återvinna något. Ingen ville bistå honom nu, då
han var utfattig. Då blef han som från förståndet.
— Jag sätter upp min hustru på ett kort mot allt det
jag förlorat.
Gästerna och värden svarade honom med ett allmänt
skratt. De trodde att han skämtade. Så löjligt! Sätta upp
sin egen hustru som ett annat bohag, det kunde väl aldrig
vara hans mening.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
