- Project Runeberg -  Kungens blå gossar : roman från Carl XII:s sista år /
367

(1900) [MARC] [MARC] Author: Nils Hydén
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XI. Rösten ur gluggen

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Men Orlinski menade fullt allvar.

— Jag sätter upp min hustru. Antar du anbudet?
frågade han Sapieha.

— Ja, för all del, om du det vill göra. Din hustru är
ung och skön och skall passa mig bra.

— Afgjordt således.

Och tärningarne rullade. Med stor spanning åsågs
kastet. Blef det lyckligt för Orlinski, hade han ju icke
blott räddat sin hustru utan äfven återvunnit sin förmögenhet.
Blef det däremot olyckligt — ja, då var allt förloradt, och
han kunde så gärna gå och hänga sig genast.

Det blef olyckligt, Orlinski förlorade. Han hade fått
upp några point mindre än Sapieha och hade spelat bort
sin unga hustru. Som en vansinnig flög han upp från
bordet, kastade sig i sadeln och red hem.

Då han morgonen därpå vaknade och erinrade sig
gårdagens spel, trodde han först att han drömde. Men så
småningom stod hela hans förlust klar för honom. Men han
tröstade sig med att Sapieha, som ju var hans vän och
jaktkamrat, nog skulle låta honom behålla slottet och litet jord.
Att han skulle fordra hans hustru, kunde Orlinski aldrig
föreställa sig. Det var ju för galet att spela bort sin egen
hustru. Det måste naturligtvis fattas som ett skämt.

Men Sapieha fattade det ej så. Då Orlinski dröjde
med att erbjuda honom sitt unga vif, red han en dag dit
med följe och efter en häftig ordväxling med Orlinski tog
han henne, trots hennes tårar och böner, med våld. Och
samtidigt tillsade han Orlinski att han kunde packa sig
dädan och draga fanen i våld, då nu slottet var hans.
Orlinski måste foga sig och draga bort, men han svor en
dyr ed att hämnas. Genom vänner lyckades han skaffa sig
en hög och inkomstbringande plats vid hofvet, och sedan
fortfor han att vid alla möjliga tillfällen bekämpa Sapieha.
Deras söner gjorde på samma sätt, och så har det fortgått
genom århundraden med större eller mindre häftighet.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 15:49:30 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/blagossar/0373.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free