Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XII. Det var den värste trashank, jag sett!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
De andra gjorde likaledes. Med spänd uppmärksamhet
lyssnade de om några förföljare voro efter dem. Men intet
ljud hördes. Då lugnade sig Kruse och tog fram en
fältflaska, hvarur han drack och bjöd kamraterna.
— Men att ni, Orlinski, också flyr undan. Det är
sannolikt era vänner, som öfverfallit oss, vände sig Kruse till
denne.
— Kanhända. Men likväl bäst att rida undan. I
första häftigheten skulle de icke känna igen mig utan ränna
en pik genom lifvet. Och det kan egentligen vara onödigt.
Ännu en tid vill jag njuta min nyförvärfvade frihet,
svarade Orlinski.
Men dagen därpå tog han afsked af sina svenska
vänner.
— Nu han I endast en dagsresa kvar till Lublin, och
nu skiljas våra vägar. Tack för den goda hjälp ni lämnat
mig och farväl.
Han räckte dem handen till afsked.
— Det skulle vara roligt att ännu en gång träffas i
lifvet och höra, hur ni lyckats i er plan, om ni verkligen
återfunnit er älskade och kunnat befria henne ur klostret.
Jag önskar er all framgång därtill, yttrade Kruse i det han
varmt tryckte polackens hand.
— Tack! Äfven jag skulle gärna vilja träffa er sedan
under fredligare och lyckligare förhållanden. Oberoende af
det parti, jag tillhör, ären I alltid välkomna till mitt slott
och jag önskar ingenting högre än att där få göra er
bekanta med Vera. Farväl!
— Farväl! svarade de två svenskarne.
Polacken kastade om sin häst, höjde handen till en
vinkning och försvann i skogen.
Kruse och Mårten Ranck fortsatte ensamma färden till
det svenska lägret.
Mot aftonen dagen därpå hunno de fram. General
Krassau blef mycket förvånad, då han fick höra att två
svenska officerare anländt till lägret med depescher från
kungen i Bender.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
