Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XII. Det var den värste trashank, jag sett!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
i rådet härskade split och förvirring, herrarne visste
icke hvad de skulle taga sig till, och till på köpet hotade
dansken med infall i Skåne och ryssarnes mordbrännarflottor
härjade Östersjöstränderna. Och under all den svåra tid
låg kungen i Bender. Hvad tänkte han på? Hvad tog
han sig till? Hvarför kom han aldrig hem? Han ensam
kunde återupplifva modet och rädda landet. Gång på gång
gingo rykten att han var på hemvägen. Men aldrig kom
han. Hvad ville han där nere i hedningaland?
Sådana voro de frågor, hvarmed Kruse och Mårten
ansattes. Och pa alla hade de endast ett och samma svar:
Kungen ville i spetsen för en väldig turkisk här slå
tsaren och återinsätta Stanislaus som konung i Polen.
Sultanen hade lofvat honom förbund. Han måste hålla det,
och han skulle nog också göra det. Men det drog ut med
underhandlingarne. För resten voro turkarne ett präktigt
folk och alls inga sådana mördare och barnaröfvare, som
man trodde. Allt skulle nog bli bra med tiden. Kung
Karl hade blifvit slagen och hären bortförd i fångenskap;
men han skulle likväl återkomma som segrare och som en
mäktig herre, och ryktet om hans bragder skulle ännu en
gång genljuda kring världen. Under tiden finge herrarne
därhemma mota dansken och ryssen bäst de gitte. Ännu
fanns det väl modigt folk kvar i landet. De kunde väl ej
begära, att kungen skulle komma tillbaka bara för att fösa
bort några fega jutar och näpsa ryska mordbrännare. Hans
majestät hade andra och viktigare ting att tänka på. Och
hans majestät var en stor och härlig herre.
Och de nykomna kamraterna förundrade sig storliga
och skakade sina hufvuden. Att ingå förbund med turken,
en svart hedning som trodde på en som hette Muhamed
och icke på Jesus, det var ju icke kristligt och kunde väl
aldrig föra lycka med sig! Nej, hans majestät skulle komma
hem och kalla hela folket till vapen. Då skulle de
gladeligen gå man ur huse och klappa om dansken och ryssen
och polacken så att det hvisslade efter. Säg honom det!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
