Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XII. Det var den värste trashank, jag sett!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
En afton, när de skulle till att slå läger, såg Kruse ett
svagt ljussken skymta mellan träden.
— Åhå! tänkte han. Kanske vi kommit tillbaka till
slottet. Det kunde vara nog så intressant att göra
bekantskap med våra förra värdar och tacka dem för senast. Jag
tycker mig se deras miner, då de vände tillbaka och funno
källare, skåp och skafferier uppbrutna, hela huset upp- och
nedvändt och fången sin kos. De månde svurit präktiga
eder öfver kung Augusts folk, som aldrig satt sin fot i
slottet. Att det varit deras vänner svenskarne, som gästat
dem, ha de väl aldrig kunnat ana.
Kruse visade Mårten på skenet.
— Hvad tror du det är?
— Vet inte. En lägereld eller en stuga. Vi få väl
smyga oss fram och rekognoscera, svarade Mårten.
De två officerarne lämnade de öfriga och smögo sig
fram i riktning mot skenet.
Tysta gingo de bredvid hvarandra. Skogsfåglar, som
sutto på nattgrenen och halfsofvo, väcktes af deras steg
och flögo upp med ett brakande, torra kvistar bräcktes
under deras fotter, trots all deras försiktighet var det
omöjligt för dem att smyga sig ljudlöst fram till skenet, och de
undertryckte mer än en svordom, då de ofrivilligt
åstadkommo buller.
— Finns det soldater i närheten, lära vi snart få höra
varningsropet och bli kanske nedskjutna, mumlade Mårten.
— Möjligt. Men i alla händelser vill jag veta hvarifrån
skenet härleder sig. Kanske är det blott en fattig bondes
stuga och då kunna vi tillbringa natten hos honom, ty
sannerligen börjar, det ej bli riktigt kyligt nu på senhösten
ute i skogen om nätterna, sade Kruse.
Snart hade de hunnit fram till skenet. Det kom från
ett fönster i en liten koja. De två svenskarne närmade sig
försiktigt och skådade in.
— Det var då den värste trashank, jag någonsin sett.
Den tycks då icke vara farlig, mumlade Kruse.
— Åhnej, svarade Mårten leende.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
