Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XII. Det var den värste trashank, jag sett!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
smutsbruna huden, axlar och armbågar voro spetsiga och knotiga,
och groparne vid nyckelbenen så djupa att de rymde en
knytnäfve.
— Hvarifrån kommer du? frågade Kruse omsider.
— Från helvetet, från Sibirien, svarade Buss med
svag röst.
— Och du har gått till fots hela denna långa väg?
Buss nickade.
— Ja, det där få vi tala om sedan. Nu till det
viktigaste för ögonblicket. Du är väl mycket hungrig?
Buss svarade ej; ett matt leende drog öfver hans bleka
läppar, och den blick han gaf sin vän talade mer än ord.
— Hör du, Mårten, vände sig Kruse till denne. Skynda
genast tillbaka till knektarne och tillsäg dem att lägra sig
här kring kojan i stället för därborta i skogen. Nu ha de
väl fått maten färdig, kan jag tro, och du tar hit en skål
varm soppa, kött, bröd, vin och dessutom kläder. Men
raska på, är du snäll!
Mårten gaf sig i väg. Det dröjde ej länge, innan han
var tillbaka med ett par knektar, och nu begynte en
välbehöflig reningsprocess. Buss kläddes af naken från topp till
tå. Med en trasa doppad i litet ljumt vatten gnoddes hans
kropp nödtorfteligen och befriades från den värsta smutsen.
Så ikläddes han hela, varma plagg, som Kruse och Mårten
bytt till sig af kamraterna i Krassaus här, och sedan sattes
den rykande soppan, det kokta köttet och det ljufliga vinet
fram för honom. Med leende blickar, så att de själfva
glömde att förtära något, åsågo Kruse och Mårten hur den
utsvultne åt och huru väl maten smakade honom. Färgen
steg upp på hans bleka kinder, de matta ögonen fingo glans,
och han började allt mer och mer likna unge Buss från
fordom. Han åt med en sådan glupsk aptit, att Kruse af
fruktan att han skulle bli sjuk, måste hejda honom.
Då lade Buss bort skeden och frågade:
— Du har väl inte en pipa och litet tobak på dig?
— Jo bevars, svarade Kruse och räckte honom det
begärda.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
