Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XII. Det var den värste trashank, jag sett!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
arbetade i jorden och så vidare. Vi officerare lärde oss
något handtverk så godt vi kunde, ty bokliga kunskaper,
som vi för öfrigt icke voro öfver höfvan begåfvade med,
voro där borta till ingen nytta. Möjligtvis litet skrifning,
men det var också allt. Vi blefvo skomakare, skräddare,
gördelmakare och trädgårdsmästare, och oftast var det våra
knektar, som blefvo våra läromästare i stället för vi deras.
Ja, så kan det gå till i krig, eller kanske snarare i nöden
och fångenskapen. Då blir man uppfinningsrik och märker
oanade färdigheter ligga dolda hos sig.
— Nå, hvad gjorde du? frågade Kruse.
— Jag, svarade Buss. Jag försökte mig på litet af
hvarje. Först tror jag, att jag uppträdde som skräddare.
Aldrig kunde jag väl tro, när jag för tre år sedan
ungdomligt öfvermodig och glad drog ut i kriget, att jag skulle
hamna som byskräddare långt borta i Sibirien. Men så blef
det. Skräddare voro där synnerligen behöfliga, och jag
försökte mig på det yrket. Men mycken skicklighet kan jag
ej säga att jag uppnådde. Därtill var jag för tafatt och
otålig. Och snart tröttnade jag på det yrket, sedan jag åt
en kamrat och mig sytt ett par vidunderligt fula pelsar af
det mest egendomliga snitt.
— Kanske är det den, du har med dig?
— Just så, fast jag har skurit af honom för att lättare
kunna gå i den.
— Nå, hvad blef du sen.
— Sen blef jag skomakare. Men icke heller det yrket
tilltalade mig. Det var för stillasittande och jag slutade
därför snart med det, fastän jag däri gjorde större framsteg
än i det hedervärda skräddarfacket.
— Och sedan.
— Sen blef jag smed. Och med den sysselsättningen
trifdes jag. Det var ett lustigt och omväxlande, om ock
något ansträngande yrke. Men lustigt var det att höra
släggornas klingande mot städen, se gnistorna spraka och
känna blodet rusa genom ådrorna. Och så sof man så
godt om nätterna, sedan man arbetat hårdt hela dagen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
