Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XII. Det var den värste trashank, jag sett!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Inga drömmar, inga tankar. Ingen längtan, som brände
ens hjärta. Man hade icke tid därtill. Hej, släggorna gå,
järnet glöder, bälgen pustar, och från de arbetande
böndernas läppar höres en entonig sång.
....Men stundom återkom hemlängtan hos mig och grep
mig starkare än någonsin förut. Det var i synnerhet, när
jag ibland om aftnarne gick till smedjan. Genom den
halföppna dörren glödde elden från härden. Ofvan skorstenen
lyste en hel kvast af gnistor, på afstånd hörde jag
släggornas dån och sången. Allt var mörkt rundt omkring, endast
högt uppe på den svarta himmelen glänste några stjärnor.
Då föreföll det mig som om jag befunnit mig någonstädes
hemma i Sverige. Allt var så likt en vinterafton där, och
det var först när jag fick se de arbetande böndernas långa
rockar och skäggiga anleten, som jag blef ryckt ur min
dröm och återförd till den bittra verkligheten. Men då
kände jag längtan efter hemmet stiga inom mig, starkare
än någonsin. Och det var vid sådana tillfällen, som jag
allt mer och mer började grubbla på möjligheten af flykt.
Ofta sutto Hård och jag och talade därom till långt
in på nätterna.
— Hur är det med honom nu? frågade Kruse.
— Åhjo, så där, svarade Buss. Fotterna äro
naturligtvis, läkta på honom, och han kan gå tämligen raskt, ehuru
han alltid behöfver två käppar till stöd. Springa lär han
väl aldrig kunna, och till krigstjänst är han oduglig. Det
är det, som grämer honom mest. Stackars Hård! Han hade
icke mycken glädje med sitt fälttåg. Ung och rask, modig
och uppfylld af de största förhoppningar drog han ut i
kriget för att, kort efter sedan han stött till hären, frysa
fotterna af sig och för alltid förbli invalid, få vara vittne
till ett nederlag och gå i fångenskap till Sibirien. Jag fick
åtminstone kämpa och blef sårad; men han måste
overksam åse vår undergång.
— Hvad gjorde han där borta? afbröt Kruse.
— Han sysselsatte sig med skrifgöromål. Han
uppsatte förteckning öfver oss, förde dagbok, uppskref
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
