Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XII. Det var den värste trashank, jag sett!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
härför, då de sade, att det vore en omöjlighet att komma
öfver och att vi därför icke hade någonting annat att göra.
Vi funderade på saken. Men den föreföll oss
synnerligen motbjudande.
Då föreslog en att vi skulle söka simma öfver floden.
Vi betraktade den. Skummande och brusande rullade dess
vågor förbi våra ögon. Men det fanns ingenting annat att
göra. Antingen i böljorna eller tillbaka. Och vi kastade
oss i böljorna.
I början gick det rätt väl. Hästarne summo präktigt
och vi bredvid dem, hållande i sadelknappen. Men då vi
kommo längre ut blef det värre. Strömmen grep den ene
efter den andre och förde dem i rasande fart nedåt.
Somliga skildes från sina hästar och befunno sig ensamma
kämpande i böljorna. Nästan alla utaf dessa drunknade.
Själf höll jag krampaktigt fast i tyglarne och jag hade
endast min duktiga häst att tacka för att jag icke fann min
graf i vågorna.
De flesta af oss lyckades likväl komma öfver. Men
då vi efter mycket besvär kraflat oss upp på stranden,
hvad sågo vi? I stället för att, som vi trott, det ryska
kompaniet befunnit sig i staden, var det ute på slätten. Och
när vi vände blickarne bakom oss, märkte vi en
ryttartrupp, som kom sprängande mot floden.
I staden, där vi lågo i kvarter, hade man blifvit orolig
öfver vårt långa dröjsmål. Patruller sändes ut efter oss,
och då det sades att vi icke blott fört våra hästar ned i
floden utan äfven kastat oss själfva däri, började man ana
oråd och förstå att det var frågan om flykt. Genast fingo
alla soldaterna befallning att sätta efter oss och det var
dem, vi sågo komma sprängande ned mot floden.
Men äfven det ryska kompaniet, som öfvade sig ute
på slätten, hade iakttagit oss. Först trodde de, att vi voro
deras kamrater, men då de sågo ryttare komma efter,
misstänkte de, att vi voro flyende fångar. Ögonblickligen satte
de sig i marsch mot oss, och nu befunno vi oss mellan två
eldar.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
