Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XII. Det var den värste trashank, jag sett!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Hastigt fattade vi vårt parti. Det fanns ingen annaö
utväg än att söka fly undan så fort som möjligt. Men
innan vi hunnit upp på våra hästar och kommit något så
när i ordning, voro ryssarne redan öfver oss. En salva
smattrade och flere af oss rullade i sitt blod.
För några hade hästarne slitit sig lösa, bland dem Hård.
Jag blef förtviflad, då jag såg honom stå där hjälplös på
sina stympade ben och ömsom stirra på sin bortsprungna
häst, ömsom på fienden. Honom hade jag helst af alla
velat ha med på flykten. Jag hade icke hjärta att
öfvergifva honom utan sökte infånga hans häst. Härunder
råkade jag i handgemäng med två ryssar. Själf hade jag
en gammal rostig värja och med den försvarade jag mig
så godt jag kunde, gaf den ene ett hugg öfver hufvudet,
så att han stupade och parerade den andres pikstygn. Men
andra kommo till. Och snart var jag nedryckt från hästen
och tillfångatagen. Hård, som knappast kunde röra sig
urfläcken, hade redan blifvit gripen. De fleste af oss hade
sårats eller tagits till fånga, och endast några få lyckats
rädda sig genom flykt — för att väl senare blifva gripna
eller omkomma af hunger. Ja, så var saken slut. Vårt
rymningsförsök hade misslyckats, och vi voro åter fångar.
Hela natten fingo vi, sårade och slagne, ligga bundna
kvar på stranden. Morgonen därpå anskaffades båtar och
vi återfördes till staden.
— Nu blef väl behandlingen ännu hårdare? afbröt
Kruse.
— Naturligtvis. Vi fingo alla våra straff. Prygel,
svält, bojor..... Ja, du såg ju själf märkena efter det på
min rygg, svarade Buss.
Under det han berättade, hade han blifvit allt mer och
mer upplifvad. Minnena stormade genom hans hufvud,
tröttheten och sömnlusten hade försvunnit. Han hade blifvit
fullt vaken och fann ett nöje i att omtala sina äfventyr.
Han drack en klunk ur bägaren och fortsatte:
— I flere månader höllos vi så fängslade. Sedan
släpptes vi lösa igen och fingo åter gå fritt omkring i staden,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
