- Project Runeberg -  Kungens blå gossar : roman från Carl XII:s sista år /
392

(1900) [MARC] [MARC] Author: Nils Hydén
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XII. Det var den värste trashank, jag sett!

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

men någon tillåtelse att vistas utom murarne, det aktade
man sig visligen att gifva oss.

— Hur togo ni i allmänhet det misslyckade försöket?
Jag tycker det skall kännas bittert, att, när man en gång
varit nära att nå friheten och åter komma ut i lifvet och
världen från att ha varit så godt som lefvande begrafven,
då plötsligt se sitt hopp gäckadt?

— Naturligtvis kändes det bittert. I synnerhet, som
vi visste med oss att utsikten till befrielse nu var mindre
än någonsin. Men sedan vi sörjt en tid, lugnade vi oss,
återupptogovåra sysselsättningar, och allt gick på det gamla
sättet. En djupt religiös anda grep oss. Vi satte vårt
hopp till Gud och förtröstade på honom. Hvarje
söndagseftermiddag samlades vi i någon kamrats stuga. En af
oss läste i bibeln, vi andra hörde andäktigt på. Sedan
sjöngo vi några psalmer och förenade oss i brinnande
böner. Af dessa gemensamma andaktsstunder kände vi
oss underbart styrkta, och dessa blefvo våra käraste och
mest efterlängtade stunder.

— En sak hade rymningsförsöket lärt mig, fortsatte
Buss.

— Och det var?

— Att om ett sådant skulle kunna lyckas, finge man
ej vara mer än två, på sin höjd tre. Att söka fly i samlad
trupp vore omöjligt. Det skulle väcka för mycket uppseende.
Men för ett par personer kanske det vore möjligt.

Mången natt låg jag och grubblade härpå. Och ju
mer jag tänkte däröfver, dess fastare blef jag i mitt beslut.
Fruktan för prygel och bojor kunde icke återhålla mig.
Ej heller utsikten att omkomma under vägen af svält, köld
och vilda djur. Intet förskräckte mig. Jag kunde ju ej
mera än misslyckas, och hellre än att stanna kvar i denna
ödemark, ville jag våga allt.

Jag talade med Hård om saken. Han hörde på
vemodigt leende. Men när jag föreslog, att han skulle följa med,
skakade han på hufvudet.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 15:49:30 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/blagossar/0398.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free