- Project Runeberg -  Kungens blå gossar : roman från Carl XII:s sista år /
396

(1900) [MARC] [MARC] Author: Nils Hydén
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XIII. Fågelfri

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

— Ja, det gjorde han. Och det var en glad själ, må
du tro. Han riktigt muntrade upp oss med sina lustiga
infall. I synnerhet för den tungsinte Hård var han ett
präktigt sällskap. I följd af sin olycka var Hård ofta
dyster till sinnes och jag hade haft svårt att förhindra att
han icke helt och hållet försjönk i melankoli. Men Björn
behöfde icke mer än visa sitt leende ansikte, förrän alla
dystra moln voro bortjagade från Hårds panna. Jag har
aldrig kunnat förstå, hur en mänska förmått vara så
sorglöst glad som Björn.

— Ja, det beror på lynnet. Det är, likaväl som
tungsinne, någonting medfödt, men en mycket lycklig gåfva.
Ingenting kan nedslå somliga män’skor, medan åter andra
bringas ur jämvikten af de minsta småsaker. ...Men det
var icke härom vi skulle tala, utan om hur du lyckades
fly. Hur bar ni er åt egentligen.?

— Ja, det är en tämligen enkel historia, började Buss.
körst måste jag tala om för er, att vår stuga var belägen
alldeles intill muren... Det underlättade betydligt vårt
arbete.

— Hur då?

— Jo, på detta sätt..... Som jag förut sagt, var det
oss efter rymningsförsöket förbjudet att gå utom murarne.
Sträng vakt hölls, och det var omöjligt att vare sig dag
eller natt kunna lista sig öfver. Enda följden af ett sådant
försök hade varit att vi fått hvar sin kula i benet, och då
hade vi ju varit alldeles odugliga till flykt. Nej, något
annat sätt måste vi hitta på.

— Stugan låg, som jag nämnt alldeles intill muren,
något som förut ofta förargat oss, emedan det gjorde den
så kall. Men nu lyckönskade vi oss därtill, ty det gaf
oss ett präktigt tillfälle att osedda och obehindrade kunna
arbeta på vår flykt.

— Vi började med att noga undersöka väggar och
golf. Väggarne voro ingenting att göra åt, men golfvet —
genom det skulle flykten ske. Men innan jag beskrifver,

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 15:49:30 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/blagossar/0402.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free