Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XIII. Fågelfri
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
tystnade han för att rikta sin uppmärksamhet på hästen
eller på något djur i skogen. Efter dem red Mårten Ranck,
uppmärksamt lyssnande till Buss’ berättelse.
— Jorden, upprepade Buss. Den lyckades vi göra oss
af med på ett mycket enkelt sätt.
— Hur så? Jag tycker tvärt om att det skulle varit
ganska svårt, och lätteligen kunnat väcka uppmärksamhet
och gjort er misstänkta. Ni buro väl bort den under
nätterna?
— Visst icke. Midt på ljusa dagen och i vakternas
åsyn skaffade vi undan den.
— Men hur? frågade Kruse förvånad.
— Så här gick det till: Hvarje gång vi gingo ut
stoppade vi fickorna fulla med jord, som vi förut gömt i låren.
I alla våra fickor hade vi gjort hål, som vi sedan tillknutit
med snören. När vi sedan gingo omkring och promenerade
i den lilla staden, helst i dess utkanter, lossade vi helt
enkelt på något af snörena och jorden rann obemärkt ut.
Detta måste vi naturligtvis upprepa flere gånger om dagen,
men ej en enda gång märkte vakterna någonting. Själfva
sågo vi naturligtvis förskräckliga ut under kläderna, men
därom brydde vi oss föga; hufvudsaken var att vårt arbete
gick framåt.
Vi hade nu hållit på ett par månader och lyckats
gräfva oss tämligen djupt ned. Det var i början af
sommaren. Den kommer därborta mycket hastigt. Som genom
ett trollslag blir marken grön och värmen stiger betydligt.
Alla voro ute i fria luften så mycket som möjligt, blott vi
höllo oss ständigt inne. Detta väckte uppmärksamhet, men
vi skyllde dels på sjukdom, dels på träget arbete, hvilket
ju var sant, ehuru icke precis som ryssarne uppfattade
det. För länge sedan hade jag slutat upp vid smedjan
och sade nu, att jag återupptagit min förra sysselsättning
och gjorde skor och kläder hemma.
Så gingo månaderna. Allt längre ned i jorden gräfde
vi oss, alltjämt utefter muren. Det var nödvändigt att
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
