Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XIII. Fågelfri
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
— Store Gud! tänkte jag. Hvilka upplysningar.
— Det skall sättas upp en ny förteckning öfver
fångarne, och jag vill därför ha noggranna upplysningar om
er ålder, hemort, regemente och annat.
Jag drog ett djupt andedrag.
— Jaså, ingenting annat, tänkte jag och drog en djup
suck af lättnad.
— Hur står det till? frågade officeren, som trodde att
det var af illamående, jag suckade.
— Illa, mycket illa. Jag mår verkligen ej alls bra,
svarade jag och sökte se så sjuk ut som möjligt.
Jag var nu befriad från mina farhågor och gaf mannen
beredvilligt de upplysningar han önskade. Man hade således
ännu ej upptäckt någonting, och vi kunde vid godt mod
arbeta på vår plan.
— Hvar är er kamrat? frågade han, i det han gick
mot dörren.
— Han är ute för tillfället. Men så snart han kommer
tillbaka, skall jag skicka honom till er, svarade jag, belåten
med att ha kommit undan för så godt pris.
I detsamma hördes ett buller som från nedrasande
jord under fällen, som var lagd öfver öppningen. Jag
bleknade af förskräckelse. Store Gud! tänk om officeren lyfte
på fällen för att undersöka, hvarifrån ljudet härledde sig!
Men han yttrade endast:
— Ni tycks ha godt om råttor och sorkar här.
— Ack ja. Förfärligt. De lämna en ingen ro,
hvarken dag eller natt, mumlade jag.
— Ja, så är det öfverallt, svarade officeren godmodigt
och aflägsnade sig.
Så fort han var borta, stängde jag skyndsamt dörren
och lyfte på fällen. Därunder visade sig Björns ansikte,
svartblått af brist på luft. Han hade tydligen varit nära
att kväfvas.
— Puh! utbrast han, i det han kraflade sig upp ur
hålet. Det var sannerligen i sista minuten, han försvann.
Hade han stannat längre, tror jag, att jag skulle dött.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
