Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XIII. Fågelfri
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
— Stackars Björn! Det var nog ej för angenämt
därnere i hålet.
— Nej, det skall gudarne veta. Mörkt och kvaft, så
att man kunde storkna, var det, och rädd var jag äfven
att han skulle klifva på fallen och upptäcka hela
tillställningen. Det hade blifvit en skön historia för oss.
— Mycket prygel och hårdt fängelse. Men låt oss vara
glada, att det gick som det gick. Ännu misstänker ingen
det minsta, och snart ha vi väl gången färdig, svarade jag.
Vi fortsatte oförtrutet vårt arbete, gräfde allt djupare
och djupare, och så en afton hade vi nått slutet på muren.
Nu gällde det att vara försiktig, så att ej stenar skulle ramla
ned och täppa till hålet för oss, och kanske en del af muren
skulle rasa. Så godt vi kunde, undersökte vi med en lykta
stenarnas läge och lyckades verkligen utan något hinder
gräfva en smal gång under muren. Nu var det värsta
gjordt. Återstod endast att fortsätta gången ett stycke på
andra sidan. Vi beslöto att gräfva en bra bit utanför
muren, så att vi med någorlunda säkerhet, utan att upptäckas
af vakterna, skulle kunna komma upp därifrån och blifva
fria.
Den sista delen af gången blef det värsta arbetet. Vi
hade nu mycket längre väg att forsla gruset och jorden,
och då kröpo vi likt verkliga mullvadar i vårt hål och sågo
också ut som sådana, fullpyrda som vi voro med jord på
kläder, ansikte, händer, öfverallt. Lycka var att vi hade
hvar sin någorlunda snygga kostym, annars skulle man väl
undrat, hvarför vi ständigt sågo så nedsmutsade ut, och
kanske kommit under fund med rätta förhållandet.
Det hade nu lidit långt på året. Sommaren var nästan
slut, men ännu hade vi ej fått gången färdig. Vi hade
förut trott att allt skulle vara undangjordt på ett par
månader och hade beräknat sommaren att vandra på. Men så
fort gick det ej; och nu voro vi tvehågsne, huruvida vi
skulle uppskjuta allt till nästa vår eller våga oss ut på
flykten under vintern. Men längtan efter friheten blef oss
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
