Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XIII. Fågelfri
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Ett brummande som från en björn hördes, och en
gammal ryss visade sig kort därefter i dörröppningen.
— Här är två strykare, som begära att få köpa mat;
men de se just icke ut att ha några pengar, skrek käringen.
Gubben svarade ej, men betraktade oss forskande.
— Hvarifrån kommen I? frågade gubben.
Jag nämnde namnet på en stad, belägen på gränsen till
Sibirien. Samtidigt tog jag fram några silfverslantar för
att visa honom, att vi verkligen hade pengar att köpa
mat för.
Det blänkte till i gubbens grå ögon, och han såg
misstänksamt på slantarne.
— Hvar han I fått så mycket pengar? frågade gubben.
— Vi ha haft arbete därborta under sommaren och
förtjänat litet, svarade jag på så god ryska som möjligt.
— Hm! Hm! mumlade ryssen.
Han trodde oss tydligen icke mer än nätt och jämt.
— Det lär ju finnas många fångna svenska soldater
där borta? återtog han.
Det klack till i mig. Skulle gubben verkligen ha
genomskådat oss? I så fall voro vi förlorade.
— Ja, jag hörde talas om att det fanns svenska
krigsfångar därborta, men vi sågo aldrig till några, svarade jag.
Åter teg gubben en stund. Så gick han till sin käring
och började ett hviskande samtal med henne.
— Se så, nu är det färdigt! tänkte jag. Han har märkt
att vi icke äro några riktiga ryssar och misstänker oss vara
rymmare.
Jag såg mig redan om för att fortast möjligt skynda
därifrån, då gubben återvände till oss och sade att vi skulle
få köpa litet mat. Gudskelof, han anade ingenting.
Men gubben och i synnerhet käringen voro snåla som
hin onde. Dumt nog hade jag visat dem alldeles för mycket
pengar, och de visste att ta betaldt för sina eländiga matbitar.
Det hjälpte ej med mindre än att jag för litet bröd, kött
och wodka måste punga ut med de fattiga silfverslantar
jag visat. Jag beslöt att för framtiden vara försiktigare.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
