- Project Runeberg -  Kungens blå gossar : roman från Carl XII:s sista år /
426

(1900) [MARC] [MARC] Author: Nils Hydén
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XIV. Du fege och gnidige turk!

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Dessutom kommo massor af tartarer från öster till
turkarnes hjälp. Tsaren började inse, i hvilka svårigheter, han
kastat sig.

— Jag har gjort mig skyldig till samma fel som min
broder Karl. Jag har trängt för djupt in i fiendeland och
har för litet sörjt för lifsmedel åt mina trupper, yttrade
han bekymrad.

Emellertid hade viziren på Poniatowskis råd gått öfver
Donau och från söder tågat mot tsaren, samtidigt med att
tartar-khan nalkades från öster. Snart såg sig tsaren från
alla sidor omgifven af öfverlägsna fiendeskaror. Och
slutligen kunde han icke komma längre utan nödgades stanna
och slå läger vid en krökning af floden Prut, där han inom
kort blef innestängd från alla sidor. På sin egen sida —
väster om floden — hade han i söder hela den turkiska hären,
i norr var ett stort moras, och där bakom stodo tartarerna.
På andra sidan floden funnos omkring tjugutusen polackar
och tartarer, som hindrade ryssarnes öfvergång och läto
sina kanoner obebindradt spela in i deras läger. Tsaren
befann sig som en råtta i fällan. Det enda, som återstod
för honom, var att söka slå sig igenom.

Flere gånger gjorde han djärfva utfall. Men förgäfves.
Ofverallt blef han motad och kastad tillbaka till sitt läger.
Detta var ohyggligt och blef för hvarje timme allt värre.
Där var förfärligt trångt och marken så sank, att gyttjan
steg soldaterna, öfver fotbladen. Bristen på lifsmedel var
fruktansvärd. Och fastän lägrade alldeles vid en flod,
vågade soldaterna icke närma sig stranden för att hämta
vatten. Hvarenda en, som visade sig, blef ögonblickligen
skjuten af den på andra sidan stående fienden. Ofverallt
lågo döda hästar och män, som i den starka sommarhettan
förpestade luften med sin stank. Turkarne behöfde icke
ens anfalla. Inom få dagar skulle tsaren vara tvungen att
af hunger gifva sig fången med hela sin här. Det var
detta hans förtviflade läge, hvarom Poniatowski underrättat
kung Karl, och som förmått denne att slutligen lämna Bender
och begifva sig till turkiska hären.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 21 10:48:09 2019 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/blagossar/0432.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free