Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XIV. Du fege och gnidige turk!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
upp på hans kinder, och de stora blå ögonen blixtrade
hotfullt.
Hvad! Så nära målet och kanske misslyckas. Tsaren
måste gå in på hvilka villkor som helst. Och då vill
viziren ensam sluta en billig fred och låta honom aftåga.
Det får icke ske. Det vore ett alltför svart förräderi både
mot sultanen och honom själf, tänkte kung Karl, medan
han blickade öfver floden.
Så vände han sig häftigt till sina officerare.
— Följen mig! Vi skola sätta öfver floden, ropade
han och sprängde ut i vattnet.
Alla officerarne störtade efter honom ut i floden.
Förvånade betraktade polackarne, huru hästarne försvunno i
böljorna. Men med god fart simmade kungen och hans
män öfver floden till det ställe, där turkarne befunno
sig.— —
I sitt tält, som, för att vara skyddadt för fiendens kulor,
blifvit uppslaget i en djup grop, hade tsar Peter församlat
några af sina förnämsta generaler. Man höll rådplägning
om hvad som borde göras i denna förfärliga situation. På
allas ansikten, icke minst tsarens lästes ängslan och
förvirring. Själf gick han oroligt fram och tillbaka i tältet,
medan hans officerare dystra och tigande betraktade honom.
Tsaren var förtviflad. Frukterna af tjugu års arbete
höllo på att gå förlorade. Petersburgs grundvalar, som han
trodde sig för alltid så säkert ha lagt, vacklade. Hvad
skulle han göra för att rädda sitt rike och sig själf? Fallna
voro nu hans förmätna drömmar om Moldaus och Walachiets
eröfring, om sultanens tillfångatagande och den ryska
hufvudstadens flyttande till Konstantinopel. Skingrad hans
stolta tro att kunna lyfta det ryska folket till europeisk
bildning. Alla hans planer och förhoppningar hade i ett nu
blifvit grusade. Det var han själf och icke sultanen, som
var fången, och för honom återstod intet annat än att dö.
Ryska folket finge utse en annan tsar. Han hade
misslyckats. Hans bana var slut.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
