Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XIV. Du fege och gnidige turk!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
— Men detta är icke nog. Sultanen har lofvat mycket
mera, afbröt honom Poniatowski.
Utan ett ord reste sig storviziren, gjorde en rörelse
med handen och tågade ut värdig som en gud. Rodnande
af vrede och harm blickade Poniatowski efter honom.
— Om blott kungen voro här! Och om vi blott hade
några svenska regementen kvar! mumlade han mellan
sammanbitna tänder.
Följande dagen återkommo de ryska officerarne. De
hade ytterligare lyckats hopskrapa några dyrbarheter och
penningar, och hade tsarens uppdrag att på allt sätt smickra
storviziren för att få honom att bifalla hans förslag.
Då viziren hörde att den summa, som var bestämd åt
honom, blifvit ökad, blef han mycket nådig, och efter en
kort stund tycktes underhandlingarna vara afgjorda.
Sannerligen fick man icke i dessa tider se sig om efter
penningar! Sultanen var icke den som lättast gaf ut de löner,
man hade att fordra. Det vore ett brott mot Allah att
afvisa en så storartad belöning. Och dessutom hade ju
sultanen erhållit ganska fördelaktiga villkor. Hvad brydde han
sig om svenskarne. De finge sluta sin enskilda fred med
tsaren.
Ungefär sådana voro vizirens tankar, medan han åhörde
de ryske officerarnes tal. Det var tydligt, att han blef allt,
mera benägen för att gå in på tsarens förslag.
Förgäfves sökte Poniatowski under dagens lopp få
tillfälle att tala med storviziren för att afråda honom. Denne
tog ej emot. Han hade stängt in sig i sitt rum och
kvarblef där. Då steg Poniatowski till häst och gjorde en ridt
söderut. Han väntade hvarje timme, att kung Karl skulle
komma. Ifrigt spanade han åt synranden för att upptäcka
några ryttare. Men inga sådana syntes till. Och mörk till
sinnes återvände han till lägret.
Följande dag återkommo de ryska officerarne med en
ny smickrande skrifvelse från tsaren. Viziren mottog dem
lika nådigt som förra gången. Poniatowski däremot låtsades
han knappast se. Men innan förhandlingarne började, hann
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
