Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XV. Järnskallen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
En häftig rörelse på den öppna platsen, där
kockspojkarna och betjänterna exercerade, koramo de talande att
rikta sin uppmärksamhet ditåt. Det var kungen, som syntes
till häst, omgifven af några officerare, tydligen i afsikt att
rida ut.
— Men är han då spritt galen. Tänker han låta fånga
sig genast af turkarne och tartarerna, utbrast Hjort häpen.
Kruse log.
— Vänta skall du få se. Det där skådespelet brukar
upprepas hvarje dag och är alltid lika nöjsamt.
Kungen och hans lilla följe hade nu ridit ut ur
förskansningarne och styrde rak kurs på de fientliga vakterna.
Kung Karl red dem så nära, liksom han velat mönstra
dem. Plötsligt gjorde han en svängning och styrde hästen
rakt på en tät tropp. Han sprängde fram så hastigt, att
turkarne knappast hunno undan och voro nära att bli
öfverridna. Men alla veko vördnadsfullt åt sidan, och lederna
öppnades, så att han fick fri genomfart.
Förvånad åsåg kuriren uppträdet, och han märkte att
kung Karl trots allt ännu åtnjöt djup vördnad och beundran
hos turkarne.
Snart var kungen försvunnen bland massorna. Han
hade begifvit sig till Bender för att reta paschan och visa,
att han trotsade honom.
De båda löjtnanterna återtogo samtalet, hvarvid Hjort
frågade Kruse om hvad som inträffat i Bender under de
sista åren särskildt efter den olycksaliga freden vid Prut.
— Ja, det är både mycket och litet, svarade Kruse.
Här i vår lilla stad har allt gått sin jämna, enformiga gång
utom då en och annan gång underhållet fråntagits oss och
vi hardt när lidit hungersnöd. Men mellan Bender och
Konstantinopel, Polen, Frankrike, Österrike och tsaren ha
gått ständiga kurirer allt för att kunna förmå kungen att
resa sin väg. Men han har varit envis som synden och
stannat.
— Men hvarför har han då icke gifvit sig i väg? Landet
suckar efter honom.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
