Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XV. Järnskallen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
fingo tillåtelse att flytta längre upp på fastlandet, men
kungen stannade hvar i sin bostad, tills han måste vada
omkring med vattnet högt öfver fotknölarne. Och först då
flyttade han upp till oss andra.
Och när viziren drog in underhållet, befallde han helt
enkelt, att hofhållningen skulle göras dubbelt präktigare och
dyrbarare mot förut. Men Grothusen hade ett förskräckligt
besvär att skaffa mynt och viggade åt alla håll, så att det
var både synd och skam.
— Men hvarför stannade han ändå kvar under så
svåra omständigheter? frågade Hjort.
— Hvad vet jag? Hans envisa stolthet. Och så kanske
mest hoppet om att ännu en gång kunna egga sultanen till ett
krig med Ryssland. Och dessutom tror jag, att han trots allt
mycket litade på sin lyckliga stjärna, som till sist skulle
hemföra segern åt honom. Det lär finnas en spådom om
att i Sverige skulle födas en konung af det pfaltziska huset,
hvilken först skulle vinna förvånande segrar, sedan råka i
yttersta olycka och därefter med sultanens hjälp komma
sig upp igen och utföra än större bragder och till sist få
själfva turkarne att öfvergå till kristendomen.
— Och du tror att kungen fäst sig vid en dylik
spådom?
— Kanske, kanske icke. Men omöjligt är det nog ej.
— Kungen hade kanske dock skäl för att stanna
kvar här. Jag har hört, att det ännu engång var nära
att komma till krig mellan sultanen och tsaren, yttrade
Hjort.
— Icke blott en utan äfven två gånger efter freden
vid Prut var det så nära, att kriget redan var förklaradt,
svarade Kruse.
— Men huru var det möjligt, att kungen kunde lyckas
förmå sultanen därtill.
— Helt enkelt emedan tsaren icke brydde sig om att
uppfylla fredsvillkoren. Han hade lofvat sultanen att
återlämna Azov och draga sina trupper bort från Polen. Men
gjorde intetdera. Sultanen blef naturligtvis vred. Dessutom
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
