- Project Runeberg -  Kungens blå gossar : roman från Carl XII:s sista år /
450

(1900) [MARC] [MARC] Author: Nils Hydén
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XV. Järnskallen

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

hundra pungarne utan ock en här af sjuttio tusen turkar
och tartarer att med den jaga ryssarne ur Polen. Så klart
lyste hans stjärna för endast kort tid sedan.

— Och nu är allt förändradt!

— Allt förändradt och förloradt.

— Men hvarför?

— Turkarne voro trötta på kriget och rustningarna
gingo lamt. Dessutom var det en annan sak, som betydligt
inverkade på att hindra krigsutbrottet. Stenbock, som med
en svensk här landstigit i Tyskland, hade just vid denna
tid ingått vapenstillestånd på några veckor. Detta begagnade
man sig af för att inbilla sultanen att Sverige öfvergifvit
turkarne och slutit enskild fred med fienden. Därjämte
kom Sveriges elände och vanmakt alltmer tydligt fram i
dagen. Sultanen blef misstrogen och förlikte sig med tsaren.
Och så sjönk kung Karls stjärna, som ännu en gång glimtat
vid synranden, åter, och det blef svart natt för oss. Och
nu är väl allt hopp ute och det återstår oss ingenting
annat än att stupa eller tillfångatagas efter som kungen i sin
envishet vill det.

— Ja, hur mycket bättre hade det ej varit om kungen
genast efter nederlaget vid Pultava begifvit sig hem, inföll
Hjort. Sverige längtar efter honom. Du kan ej föreställa
dig hur det står till där hemma. Hungersnöd och pest;
inga pengar; fiendens skaror härja kusterna. Finland är
nästan helt och hållet förloradt; knappast några män finnas
kvar att försvara landet. Hur mycket bättre om kungen
straxt rest hem!

— Tror du det, mumlade Kruse och stirrade framför
sig. Ja kanske. Denna envisa stolthet, detta orubbliga
lugn i lycka som i olycka, detta hårda trots mot ödet synes
mig dock ha någonting betydande hos sig. Och jag kan
icke neka till att då jag tänker på denne man, som långt
fjärran från sitt rike trotsar nästan hela det turkiska väldet,
gripes jag af en stor tillgifvenhet och beundran. Och det
vill jag blott säga, att dit han går, dit går också jag, det
må nu bära eller brista.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Nov 20 21:15:01 2020 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/blagossar/0456.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free