- Project Runeberg -  Kungens blå gossar : roman från Carl XII:s sista år /
459

(1900) [MARC] [MARC] Author: Nils Hydén
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XVI. Det stora slagsmålet

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

—Bom!
Ett kanonskott dånade. Ett till. Och så ett till.
Det dundrade och brakade. Turkarnes stridsrop
hördes: Allah! Allah!

Bestörta sågo svenskarne på hvarandra. Skulle
ögonblicket vara inne? Skulle stormningen ske?

De flesta grepo till värjorna och störtade ut. Endast
kungen och några få andra stodo kvar och sjöngo psalmen
till slut.

....Med oss är Gud, med honom vi
Och segern oss tillhörer!


Så skyndade äfven han ut för att deltaga i striden.
Från alla håll kommo turkar och tartarer i vildt
anlopp. Det myllrade af dem, och några hade redan trängt
öfver de svaga förskansningarne. Svenska knektar rusade
dit och vräkte dem tillbaka.

— Bra gjordt, bussar! Stån fast emot! ropade kungen
och kastade sig med höjd värja i stridsvimlet.

Hans ögon lyste, rodnaden brann på hans kinder och
han såg så glad ut, som om han aldrig kunnat få se en
angenämare syn än dessa vildt anstormande, svartmuskiga
hotfulla turkar.

Kruse, Buss, Hjort, Axel Roos och en mängd andra
hade följt kungen för att kämpa vid hans sida. Allt
tätare myllrade det af turkar. Allt flere trängde öfver
förskansningarne.

Då såg kungen en underlig syn. På flere håll stred
man visserligen, men de fleste af den svenska skaran sträckte
upp vapnen och gåfvo sig fångna. Det var som om de
kommit öfverens därom på förhand. Icke blott simpla
knektar, utan de fleste af hans tappra officerare, såsom
Sparre, Grothusen, Gierta och många andra gjorde
likaledes.

Med vrede och förvåning åsåg kungen uppträdet. Hans
blick mulnade och han ropade:

— Må de, som ännu hafva trohet och mod i bröstet,
följa mig! Jag skall komma ihåg dem med befordran.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 21 10:48:09 2019 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/blagossar/0465.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free