- Project Runeberg -  Kungens blå gossar : roman från Carl XII:s sista år /
466

(1900) [MARC] [MARC] Author: Nils Hydén
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XVI. Det stora slagsmålet

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

— Men så drick er då icke rusiga! ropade han
förskräckt till några soldater, som han såg taga duktiga klunkar.

Soldaterna torkade sig om munnarne och logo och
menade, att det var för obegripligt godt.

Men att de icke skulle kunna hålla sig länge, insåg
hvar och en. Kanonkulorna dånade mot väggarne och
sleto bort den ena murdelen efter den andra. Dessutom
träffades en och annan svensk och sjönk döende till golfvet.

Några officerare frågade kungen, hur länge han trodde
de skulle kunna hålla sig.

— Så länge som möjligt naturligtvis. Kunna vi blott
uthärda med försvaret i tolf timmar till, komma vi att få
en sådan fred, att alla svenskar skola ha den största heder
däraf och hela världen skall förundra sig öfver vår
tapperhet, svarade han.

Officerarne betraktade hvarandrå förvånade. I tolf
timmar till! Klockan var omkring fyra på eftermiddagen.
Kunde de hålla sig i en eller två vore det bra. Den gode
kungen, han var då för optimistisk!

Emellertid hade turkarne sökt bakifrån intränga i
huset, hvilket också lyckades. En efter en smögo de sig in
för att öfverrumpla de få svenskarne. Kungen, som tyckte
sig höra ett buller, gjorde en rond genom de rökhöljda
rummen för att se om möjligtvis någon turk blifvit
kvarglömd. Det dröjde en lång stund, och ingen kung återkom.
Hans bortvaro hade föga bemärkts af de i följd af det.
ifriga skjutandet upptagna svenskarne, men en af dem,.
Roos, anade oråd och skyndade efter. Han gick igenom
ett af de inre rummen. Ingen kung. Han trädde in i det
nästa. Det var så fylldt af rök att han till en början
ingenting kunde urskilja. Men till slut fick han till sin häpnad
se kungen stå vid en vägg i en besynnerlig ställning. Tre
turkar hade tillfångatagit honom. En pressade honom mot
väggen och de två andra höllo hans armar upplyftade som
på en korsfäst. Kungen yttrade ej ett ord, men stirrade
bistert framför sig. Hastigt ryckte Roos upp en pistol och
sköt ned den ene turken. I detsamma fick kungen den

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 21 10:48:09 2019 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/blagossar/0472.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free