- Project Runeberg -  Kungens blå gossar : roman från Carl XII:s sista år /
467

(1900) [MARC] [MARC] Author: Nils Hydén
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XVI. Det stora slagsmålet

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

högra handen fri, hvari han höll fast värjan. Ögonblickligen
genomborrade han den andre turken, medan Roos jagade
en kula i den tredje. Och så var han befriad.

I dunklet hade kungen svårt att igenkänna sin räddare.
Han trädde närmare intill honom och fick se Roos.

— Ar det du, Roos, som hjälpt mig?

— Ja, ers majestät. Jag har haft den lyckan.

— Jag ser att Roos icke öfvergifvit mig. Men hvar
äro de andra, Gierta, Grothusen, Sparren?

— De lära vara fångna eller döda, svarade Roos.

— Jaså.

Kungen teg ett ögonblick. Så fattade han Roos’ hand
och tryckte den.

— Låt oss nu gå in i salen och där göra vårt bästa
med det lilla manskap, som ännu finns kvar, yttrade han,
hvarpå de båda skyndade tillbaka till knektarne.

Där hade de haft ett svårt angrepp att uthärda mot
turkarne. I följd af tunnorna och karen, som de rullade
framför sig, hade de lyckats oskadde komma ända intill
huset, och många hade trängt in genom fönstren. Men
efter en het strid lyckades svenskarne kasta dem tillbaka,
hvarpå de utanför befintliga flydde för att icke bli
nedskjutna.

— Bra, gossar! Bra! Låt icke ta er utan vräk undan
packet, ropade kungen och fattade själf en karbin samt
började skjuta.

Emellertid blefvo khanen och paschan ytterst otåliga
att ännu icke ha kunnat tillfångataga den envise kungen. De
befallde att byggnaden skulle antändas. I det längsta hade
de velat undvika detta. Men nu fanns ingen annan hjälp.
Kanonkulorna gjorde icke tillräcklig verkan. Striden drog
ut för mycket. Skulle de innan kvällen kunna taga svenske
kungen, måste de röka ut honom som ett vildt djur. Ty
i elden kunde han väl icke lefva.

Vid sina pilar fästade tartarerna luntor och tjärade
blånor, som de antände och afsköto mot taket. Detta
bestod endast af spån och började snart brinna. Ännu

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 21 10:48:09 2019 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/blagossar/0473.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free