- Project Runeberg -  Kungens blå gossar : roman från Carl XII:s sista år /
469

(1900) [MARC] [MARC] Author: Nils Hydén
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XVI. Det stora slagsmålet

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

försvaras. Det vore grymt och orättvist om ni läte bränna
oss inne. Är det ej bättre att gå ut?

Men kungen ville ej höra på det örat.

— Bah! sade han. Det blir ej farligt förrän kläderna
brinna. Det är bättre att som tappert folk försvara oss
till sista andedräkten och så blifva odödliga genom vår
tapperhet än att gifva oss åt fienden för att få litet längre
lifstid. Friskt mod, gossar! Hållen ut så länge som möjligt
och jag skall komma ihåg er med befordringar.

Svenskarne hade intet annat val än lyda.

— Nå, så må vi väl brinna då. Bättre här än i
helvetet, mumlade de.

Men allt större stycken af det brinnande mellantaket
föllo ned. Ett af dessa träffade kungen i hufvudet och
svedde pälsmössan och ena kinden. Det brann öfverallt,
och man kunde omöjligt hålla sig längre. Då beslöt kungen
att man skulle gå in i hans sängkammare, där mellantaket
ännu ej var antändt.

Hastigt skyndade de dit. Dörren stängdes. Men
lågorna följde dem, ty många hade eld i kläderna och
försökte släcka den med händerna.

Kungen fann Roos vid sin sida och grep hans hand.

— Käre Roos, låt oss nu försvara oss med det lilla
manskap vi ännu ha kvar ända tills det blir slut.


— Med Guds hjälp skall jag ej svika ers majestät, så
länge jag har en blodsdroppe kvar, svarade Roos.

— Jag skall ej glömma dig, yttrade kungen och tryckte
ännu en gång hans hand.

De få återstående svenskarne ordnades vid fönstren och
sköto på turkarne. Kungen var så upphettad och törstig
af striden och elden, att han första gången på here år
hällde i åt sig en stor bägare vin och tömde den. Turkarne,
som voro ytterst otåliga öfver det hårdnackade motståndet,
stormade gång på gång, men blefvo tillbakadrifna. De
kunde föröfrigt knappt komma intill huset, så brann det i
alla knutar.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 21 10:48:09 2019 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/blagossar/0475.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free