- Project Runeberg -  Kungens blå gossar : roman från Carl XII:s sista år /
475

(1900) [MARC] [MARC] Author: Nils Hydén
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XVI. Det stora slagsmålet

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

betraktade hopen, dog leendet bort på hans läppar, och han
blickade mörkt framför sig. Midt ibland tartarerna
upptäckte han några underliga figurer. Somliga iklädda trasiga,
smutsiga pälsar, andra i bara skjortan, alla kopplade
tillsammans med rep likt hundar; och i dunklet tyckte han
sig urskilja dragen af några af sina generaler och öfverstar.
De hade gifvit sig tillfånga och släpades nu bort af tartarerna.

— Rätt åt dem! Hvarför kunde de icke kämpa med
mig, i stället för att utan motstånd gifva sig vid första
stormningen? mumlade han.

Därpå vände han bort blicken för att slippa se dem
och betraktade i stället Benders torn och kupoler som
skymtade på afstånd.

I sitt palats i staden hade paschan låtit anordna ett af
de präktigaste rummen för den fångne kungen. Golfvet
var täckt af dyrbara mattor, tunga gardiner hängde för
fönstren, en svällande säng stod uppbäddad, och bredvid
denna fanns en mjuk divan.

Utan att fästa en blick vid rummets prakt, utan att
tvätta bort blodet och smutsen från sitt ansikte, utan att
bry sig om den bäddade sängen, kastade sig kungen i sina
sönderrifna, dammiga kläder med stöflar och sporrar genast
ned på divanen och begärde något att dricka. En turkisk
tjänare bar till honom scherbet och vatten. Kungen drack
ett glas vatten. Därpå lade han sig ned, blodig och
smutsig som han var, och somnade ögonblickligen. De turkiska
tjänarne smögo sig ut på tå.

Men vid dörren stod kungens kammartjänare rak och
styf och höll vakt. Han ämnade hjälpa sin herre af med
kläderna, då denne vaknade. Men kungen sof och sof, och
alltjämt stod kammartjänaren väntande vid dörren. Till
slut tog denne och bredde ett täcke öfver honom och satte
en nattmössa på hans hufvud. Så ställde han lampan i
spiseln, att ej dess sken skulle störa den sofvande, och smög
sig ut.

illustration placeholder

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 21 10:48:09 2019 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/blagossar/0481.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free