- Project Runeberg -  Kungens blå gossar : roman från Carl XII:s sista år /
486

(1900) [MARC] [MARC] Author: Nils Hydén
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XVII. Sjuklingen

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

— Mina ögon skulle bedraga mig mycket, om jag ej
sett det där ansiktet förr, mumlade han.

— Hvar då?

— Hm! Jag vet ej så noga. Men att jag sett honom
förut, därpå är jag säker. Jag skall passa på, då mannen
kommer ut, och närmare studera hans ansikte.

De båda gubbarne placerade sig vid trappan. Länge
dröjde det ej, förrän köpmannen åter visade sig. Grothusen
spände ögonen i honom. Turken blef tydligen brydd, sökte
dölja sitt ansikte och skyndade bort så fort som möjligt.

— Jag är säker på att det var han, yttrade Grothusen.

— Hvilken han?

— Sultanen.

— Hvad? Sultanen?

Müllerns gamla rynkiga anlete uttryckte en
utomordentlig häpnad. Han teg, men tog sig några väldiga prisar
för att klara sina tankar.

— Du är galen, Grothusen. Du ser i syne eller också
inbillar du dig en mängd saker precis som en gammal
käring. Sultanen! Hvarför skulle han kläda ut sig och
smyga omkring här? yttrade Müllern.

— Naturligtvis därför att han vill se kungen. Tror
du icke han är lika nyfiken på honom som alla andra
turkar. Och då kung Karl icke vill komma till honom,
har han beslutat att gå till kungen. Det är därför, som han
klädt ut sig för att obemärkt få se honom.

— Och du tror verkligen att det var sultanen?

— Jag är alldeles öfvertygad därom; alltsedan jag var
i Konstantinopel för det där lånets skull och träffade
honom, känner jag mycket väl igen honom. Ingen har så
svarta stickande ögon, så böjd näsa och så gulblek hy som
han. Det var alldeles säkert sultanen.

— Men detta måste vi berätta för hans majestät. Jag
tycker mig se hans leende, då han får veta att sultanen,
alla turkars själfhärskare likt en annan främling stått och

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 15:49:30 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/blagossar/0492.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free