Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XVIII. De två ryttarne
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Kungen hade sändt en officer inåt Siebenbürgen för
att upplåna penningar, och man afvaktade hans återkomst. Under
tiden roade man sig på bästa sätt.
På slätten hade ett femtiotal ryttare placerat sig i en
vid rundel. Kungen var med och hade befallt, att man
skulle öfva sig i ryttarlekar för att härda sig till de
kommande strapatserna. Hvarje ryttare skulle i tur och ordning
kasta sin handske på marken och sedan i vildaste galopp
böja sig ned från sadeln och söka uppfånga den. Många
misslyckades, och flögo förbi handsken, utan att ha kunnat
få tag i den. Andra tumlade till marken under de andras,
icke minst kungens, ljudliga skrattsalfvor. Endast en och
annan förmådde vid första försöket fånga handsken, hvarvid
han hälsades med bravo-rop och handklappningar. Äfven
kungen deltog i leken och vig och smärt lyckades han
nästan alltid upptaga handsken från marken.
Nu var det Hjorts tur. Han red ut i midten och
kastade sin handske. Så tog han en vid sväng, satte hästen
i galopp och red tillbaka för att upptaga den. I vildaste
fart kom han susande mot den. Hastigt böjde han sig ned
så att öfverkroppen låg utefter hästens buk, grep med
handen — men fingrarne fångade endast tomma luften. Han
hade icke böjt sig tillräckligt djupt ned, och skamsen red
han tillbaka till sin plats.
— Nästa man! ropade kungen.
Nu var det Buss, som skulle uppträda.
— Jag skall då sannerligen böja mig ned så mycket
jag kan. Hjort gjörde det icke tillräckligt, tänkte han, i
det han red fram i midten.
Han kastade handsken och sprängde af i galopp. Pang!
Där låg han. Benen i vädret och näsan plöjande marken.
Han hade lutat sig för djupt ned och tagit öfverbalansen.
Kungen skrattade som en pojke, och alla de andra instämde.
Med något skrubbad nos och röd i ansiktet infångade
Buss sin häst och red tillbaka, där han mottog vännernas
hånfulla komplimanger.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
