- Project Runeberg -  Kungens blå gossar : roman från Carl XII:s sista år /
492

(1900) [MARC] [MARC] Author: Nils Hydén
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XVIII. De två ryttarne

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Nu skulle Kruse fram. Denne, som var en ovanligt
skicklig ryttare lyckades verkligen upptaga handsken och
fick några berömmande ord af kungen. Buss och Hjort
betraktade honom afundsjukt, men Kruse log af glädje.

Rundt omkring ryttarne stodo svenska soldater samt
en mängd underligt utstyrda turkar, tartarer och judar och
åskådade leken. Dessa sistnämnda skulle följa med hem
till Sverige. Kungen och hans män voro skyldiga dem
pengar — ofta hade de måst skrifva förbindelser på dubbla
summan, som de erhållit — och då de ingenting hade att
betala dem med, fanns ingen annan råd än att de fingo
följa med hem.

En stund fortgick leken med växlande lycka. En och
annan skadade sig tämligen illa, då han ramlade i marken,
men det var ingenting att fästa sig vid. Kungen brydde
sig icke om några skrubbsår, och då kunde de andra ej
heller göra det.

Slutligen tröttnade man på handskupptagningen och
kungen föreslog något annat.

— Se på portarne där! ropade han och pekade på
några vingårdar i närheten. Tron I att I skullen kunna
rida genom dem i full karrier?

— Kanske de bredare, ers majestät, svarade officerarne.

— Nå, så låt oss försöka.

Ryttarskaran red bort till vingårdarne. Hvar och en
var försedd med en port, somliga bredare, andra så trånga,
att en häst och ryttare knappast kunde komma fram. Genom
dessa ville nu kungen att man skulle rida i häftigaste
galopp.

En och en försökte de sig. De flesta kommo lyckligt
igenom, men några klämde underbenen, så att de svullnade,
och en och annan kastades af stöten ur sadeln.

Nu ville kungen försöka. Men han valde icke de
bredare, tvärtom en af de smalaste. I allt, äfven vid en
ryttarlek, ville han vara den främste och den, som utförde
det svåraste.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 15:49:30 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/blagossar/0498.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free