Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XVIII. De två ryttarne
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
föreställningar och böner, icke landets bedröfliga tillstånd —
nej, hvad som lockade honom hem var, tror jag, hoppet
om att kunna få en här af fyrtiotusen man uppsatt i
Pommern och därigenom åter kunna börja kriga. Man hade
nämligen förespeglat honom något sådant. Och det drog.
Ty kriga, bara kriga och slåss, immerbadd, det måste kung
Karl, annars kan han icke lefva. Och jag tror dessutom
att han ännu icke, trots allt, uppgifvit hoppet att åter
afsätta och fördrifva kung August. Det är honom han vill
åt. Förr får han ingen ro i sin själ.
— Men hur lyckades kungen få penningar till hemresan?
frågade Buss.
— Genom franska sändebudet i Konstantinopel fick
han med möda ett lån på tjugutusen riksdaler och af en
engelsk köpman mot pant i Bremen hundra tusen ecus.
Men det var ju som en droppe i hafvet. Och nu lär han
äfven ha fått något från Siebenbürgen. Och det får väl
räcka. För öfrigt få vi väl tigga oss fram. Hufvudsaken
är att vi komma hem.
— Ja, det är sannerligen det viktigaste. Och nu ha
vi ändtligen kommit så långt. I morgon skola vi ju bryta
upp.
De kastade mera ved på elden, svepte in sig i sina
kappor och lade sig att sofva den sista natten på Turkiets
jord.
Följande dag ordnade kungen allt för afresan. Före
alla de andra skulle han tillsammans med två officerare,
generaladjutanten von Rosen och öfverstelöjtnanten Düring,
båda bepröfvade, raska och härdade herrar, begifva sig pa
hemvägen genom västra Tyskland för att undvika Sachsen.
Därpå skulle en liten trupp efter ett dygn följa honom
och hans kamrater i spåren. De öfriga, omkring ett tusen
fem hundra man, följda af en väldig skara brummande
fordringsägare, skulle så godt de kunde taga närmaste vägen
genom östra Tyskland.
Strax innan kungen ämnade stiga till häst, anlände från
sultanen ett sändebud, som å sin herres vägnar framförde
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
