Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XVIII. De två ryttarne
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
— Besynnerligt. Vi skulle ungefär nu vara framme
och ännu ser jag intet, som tyder på att vi äro i närheten
af bebodda orter.
Emellertid red man på vidare. Skymningen började falla.
Det var icke långt till att det blef alldeles nermörkt i skogen.
Åter frågade kungen:
— Snart äro vi väl framme?
Stefan svarade ej.
— Nå?
Kungen vände sig om i sadeln ocb betraktade sin
vägvisare. Denne blickade uppmärksamt omkring sig.
— Jag vet icke, ers nåd. Det förefaller mig nästan,
som om vi kommit in pa felaktig väg, stammade Stefan.
— Hvad! Har du också ridit vilse? röt kungen och
böjde ridspöet.
— Förlåt, ers nåd! Jag är så ung ocb har färdats
denna vägen så få gånger. Ack, slå mig ej! tjöt den
lögnaktige Stefan, som nu började bli riktigt rädd för
främlingens ögon.
— En satanisk otur! mumlade kungen och red vidare.
Solen bade nu helt och hållet gått ned och det blef
mörkt i skogen.
— Tror du dig om att kunna hitta rätta vägen?
frågade kungen.
— Omöjligt, ers nåd. Icke ens den säkraste vägvisare
skulle kunna taga sig fram i detta mörker, svarade Stefan.
Kungen mumlade någonting och saktade hästens gång.
Tröttheten och nattvaket började öfverväldiga honom. Äfven
den starkaste och mest härdade kropp kunde ju icke stå
ut med att oafbrutet rida i två dagar och en natt. Då
det nu blef honom klart att postknekten misstagit sig om
vägen och att han ej på några timmar skulle kunna hinna
fram till stället för ombytet af hästar, där han föröfrigt
ämnade hvila, tänkte han det var lika så godt att tillbringa
natten i skogen. Visserligen var den kylig, men hvad
brydde han sig därom, och föröfrigt visste han, att han
skulle sofva en drömlös sömn, så fort han lade sig ned.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
