Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XVIII. De två ryttarne
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
— Vi skola stanna här några timmar, yttrade kungen
och steg ur sadeln.
Han band hästen vid ett träd och tömde ut foderpåsen
på marken. Så tog han fram litet bröd och sedan han
ätit, svepte han kappan omkring sig, lade sig ned och föll
ögonblickligen i tung sömn.
— Så där ja, nu kan jag vara säker på att få några
guldmynt till i morgon, tänkte Stefan, medan han försedde
sig af den medhafda matsäcken. Besynnerlig främling den
där! Tiger gör han, som om han knappast kunde tala,
och ett sätt att befalla har han, liksom om han vore den
förnämste grefve, fastän han endast är en fattig kapten.
Han trodde Stefan kunde misstaga sig om vägen, Stefan,
som ridit den sedan han var en tio-års pilt. Så löjligt!...
Men guldmynten, som den andre visade mig vid afskedet,
skola vara mina i morgon.
Den unge postkarlen satt en stund och betraktade den
slumrande främlingen. Så gjorde äfven han sig i ordning
för natten och lade sig ned i mossan för att sofva.
Utmattad af ansträngningarne och det myckna vakandet
sof kungen hela natten. Först emot morgonen vaknade
han. Af himmelens utseende såg han att det snart skulle
blifva dager. Han reste sig upp litet huttrande af kylan.
— Fördömda postknekt, som icke känner vägen!
mumlade han och blickade på den unge mannen vid sin sida.
Han väckte honom och befallde honom stiga till häst
och söka finna rätta vägen. Gäspande och sömndrucken
satte Stefan sig upp på hästen och tog en öfverblick af
trakten omkring sig.
— Ja, nu kunna vi ju åter rida i den verkliga
riktningen. Det tar då i alla fall åtminstone tre timmar,
innan vi hinna fram, och till dess måtte väl den andre
herrn kommit dit, så att jag får mina penningar.
Efter åtskilliga irrfärder nådde de ändtligen några
timmar efter gryningen stället, där ombyte af hästar skulle
ske. Till sin glädje fann kungen Düring redan där. Denne
visade sig ytterst förvånad, då han fick se kungen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
