- Project Runeberg -  Kungens blå gossar : roman från Carl XII:s sista år /
516

(1900) [MARC] [MARC] Author: Nils Hydén
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XVIII. De två ryttarne

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

denne har ju rent af fylliga kinder. Nej, det kan icke
vara han.

— Och dessutom kan svenske kungen omöjligt ännu
vara här, yttrade en tredje. Han befinner sig sannolikt
för närvarande långt nere i Ungern. Men låtom oss hålla
skarp utkik, mina herrar. Skarp utkik.

— Ja, skarp utkik, upprepade värden och skyndade
fram för att taga betaldt af de två främlingarne.

Äfven den öfriga publiken hade, då de sågo
främlingarne tömma den ena flaskan efter den andra, kommit
till insikt om att den ene af dem omöjligt kunde vara
svenske kungen.

Och då kung Karl och Düring arm i arm gingo ut
ur salen, var det knappt någon, som bevärdigade dem en
blick.

— Den gången slapp ers majestät lätt undan. Det
var icke långt ifrån att värden och officerarne upptäckt oss,
hviskade Düring till kungen.

— Ja kanske. Jag får väl frångå mina vanor och
dricka vin en och annan gång, då folk ser oss, svarade
kungen.

Åter till häst och i väg.

I Kassel hände dem ett nytt äfventyr. Ingenstädes i
Tyskland var man så ifrig som där att efterspana den
hemvändande svenske kungen, icke för att taga honom till
fånga, utan för nöjet att få se denna märkvärdiga hjälte
och bringa honom sin hyllning. Landtgrefven därstädes
var nämligen släkt till kungen och ville därför gärna träffa
honom. Han hade gifvit stränga befallningar, att man vid
posthuset noga skulle hålla ögonen på alla resande och
till yttermera visso hade han sändt dit en svensk officer
vid namn Kagg, som för närvarande var i hessisk tjänst
och mycket väl kände kungens utseende.

En afton kommo kungen och Düring, höljda af damm
och smuts, ditridande och begärde nya hästar vid posthuset.
Kagg befann sig där, och då han af deras pass fann, att
de voro svenska kaptener, gaf han sig i samtal med dem.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 15:49:30 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/blagossar/0522.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free