- Project Runeberg -  Kungens blå gossar : roman från Carl XII:s sista år /
526

(1900) [MARC] [MARC] Author: Nils Hydén
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XVIII. De två ryttarne

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

— Ja, ser ni, herr grefve. Jag är ju endast en
köpman, som intet förstår af krig och statskonst. Men jag
kan inte neka till att jag blef förvånad, då jag hörde er
säga, att kungen af Sverige, som ledt så många fälttåg, icke
skulle vara någon fältherre?

— Nå, jag förstår er, log främlingen. Ni tror att den,
som leder fälttåg, äfven är fältherre. Nåja... Chacun à son
goût. Men den stora Marlborough lär ha ryckt på axlarne,
då han i Polen besökte hans här och läger.

Åter höll Rosen på att bryta ut, men hejdade sig.

— Så ni ser, min käre von Trumpfenknopf, att det
finnes de och berömda sådana, hvilka betvifla hans
fältherreförmåga.

Herr von Trumpfenknopf bet sig i läppen och teg.

— Men hur kommer det sig, herr grefve, att ni är så
intresserad af hans svenska majestät? frågade Rosen efter
en stund.

— Hur det kommer sig?... Hm!... Ja, det kan jag
så godt säga er. Och ni skall förstå det, då ni får veta,
hvem jag är...

Rosen lyssnade med spänd uppmärksamhet, hvilken
han likväl sökte dölja så mycket som möjligt.

— Jag är...

Främlingen sträckte på sig och kastade hufvudet tillbaka.

— Nå, så säg då för fanen, hvem ni är! tänkte Rosen
otåligt.

Stolt bröstande sig yttrade främlingen:

— Jag är nämligen... en af de förnämsta statsmännen
vid hans majestät konung Augusts hof.

— Sakrament, det var en fin fågel, tänkte Rosen
utbrista, men hejdade sig, tog i stället af sig hatten och
bugade sig vördnadsfullt.

Med ett nådigt leende besvarade grefve de la Vallée hans
hälsning.

— Ja, jag är verkligen en af de förnämsta... jag kan
så godt säga den allra förnämste statsmannen vid hans
majestät kung Augusts hof, fortsatte främlingen med

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 15:49:30 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/blagossar/0532.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free