Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XVIII. De två ryttarne
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
det mot norden. Ju kortare afständet till Stralsund blef,
dess otåligare var kungen. Han gaf sig icke ens tid att
kläda af sig om nätterna. Han sof i stöflar och sporrar,
och så fort han vaknade, väckte han genast Düring, och
det bar i väg. Med sömndruckna ögon och vacklande af
trötthet satte sig denne halfsofvande i sadeln. Düring var
så utmattad, att han knappast kunde följa med kungen.
Men vissheten om att denne skulle rida från honom, gjorde
att han spände sina krafter till det yttersta och sökte
hålla ut.
Så, sent en natt, sågo de till sin glädje Stralsunds torn
och murar dyka upp i månskenet. Det var den elfte
november vid midnatt. Med en sista ansträngning klämde
de sporrarne i de nästan dignande hästarne och jagade dem
framåt mot stadsporten. Kungen och Düring stego ur
sadeln och bultade med värjfästet på porten. Efter lång
väntan hördes ändtligen en röst.
— Wer da?
— Ilbud från kungen. Släpp genast in oss! svarade
kungen.
— Omöjligt. Ni få vänta till morgonen, ropade
officeren tillbaka.
Kungen och Düring växlade en blick. Jo, det vor
trefligt. Vänta ända till morgonen i kölden och mörkret.
Uttröttade voro de, så att de knappast kunde stå på benen,
och det värkte i alla leder. De måste försöka komma in.
Kungen bultade ännu en gång på porten.
— Släpp in oss! Vi medföra viktiga bref från kungen,
hvilka genast måste lämnas till general Düker.
— Bah! Det är väl icke så brådtom. Jag har för
öfrigt ingen rättighet att släppa in någon om natten. Ni
få vänta till morgonen, svarade officeren från muren.
Kungen piskade otålig sina stöflar med ridspöet.
— Sakrament! mumlade han. Skall jag då nödvändigt
behöfva röja, att det är jag, som befinner mig här utanför.
Han ville icke omtala, hvem han var, ehuru Düring
uppmanade honom därtill.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
