- Project Runeberg -  Kungens blå gossar : roman från Carl XII:s sista år /
539

(1900) [MARC] [MARC] Author: Nils Hydén
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XVIII. De två ryttarne

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

— Hvad! Kungen! tänkte officeren förskräckt och
stirrade pä den nykomne ryttaren.

Han föll ned på knä.

— Förlåt, ers majestät! Jag kunde ju icke ana. Hade
jag vetat, så....

— Betyder ingenting. Stig upp!... Men nu skall en
bit mat och litet sömn smaka bra. Vi gå till generalens
bostad, vände han sig till Düker.

Denne skyndade att visa kungen vägen. Långsamt
gingo de tre männen i den mörka novembernatten genom
Stralsunds öde gator. Kungen och Düring kunde icke gå
annat än steg för steg, till den grad stela och ömma voro
de i lederna.

I huset blef naturligtvis stor uppståndelse. Alla
tjänarna väcktes, grytorna sattes på elden, ett par rum
iordningställdes, och officerarne skyndade ut att för kamrater
berätta den glädjande nyheten.

Det första kungen gjorde var att försöka draga af sig
stöflarna, som mycket plågade honom. Men det var omöjligt.
De sutto för fast. Då räckte han foten åt en betjänt och
sade till denne att draga af dem. Betjänten högg i. Kungen
gjorde en grimas af smärta. Men hur mycket betjänten
än ansträngde sig, lyckades det ej. Stöflarne, hvilka icke
varit af på en hel vecka, sutto som gjutna på benen.

— Det blir bäst att skära bort dem, yttrade Düker.

— Ja, jag tror det; svarade kungen.

Düker fick fatt i en dolk och efter något arbete,
hvarunder han likväl råkade rispa kungen i benet, så att blodet
flöt, lyckades han få af stöflarna. Benen och fotterna sågo
hemska ut: svarta af damm och smuts, svårt uppsvullna,
betäckta med skafsår och blodiga.

Düker betraktade dem orolig, men kungen log.

— Betyder ingenting. Skaffa blott litet vatten, så att
jag kau tvätta af den värsta smutsen och blodet.

Sedan de blifvit tvättade och såren något förbundna
samt kungen fått rena strumpor på sig, stack han fotterna
i ett par tofflor och satte sig jämte Düring och Düker vid

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 15:49:30 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/blagossar/0545.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free