Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XIX. Trasbyket
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
ett leende, då han såg denna utsökta samling. Han brydde
sig ej om att svara dem utan ryckte på axlarne och red
därifrån.
— Aldrig har väl en här af detta utseende och följd
af sådana vänner tågat hem från ett fältslag? yttrade
löjtnanten, numera korporalen Kruse till unge Buss, som själf
degraderat sig till simpel soldat.
— Nej, det är verkligen något enastående. Icke en
snygg uniform i hela samlingen. Generaler, som af skam
för sina trasiga kläder, gifva sig ut för kaptener, öfverstar
för löjtnanter, löjtnanter för korporaler och fänrikar för
simpla soldater. Ingen vill ha högre rang än kapten. Ett
trasbyke äro vi, ett riktigt trasbyke. Och så denna
praktfulla svans efter oss, som ännu mer gör oss till hån och
åtlöje. Så skulle alltså kung Karls stolta krigståg sluta! En
hop tiggare, som fly undan sina brummande björnar. Det
är så man kan spricka af harm. Ibland har jag god lust
att hugga in på detta tjutande pack och hugga ned några
stycken.
— Bah! Bry dig icke om dem. Vi äro ju skyldiga
dem pengar, och kungen vill att de skola betalas till sista
öret, trots det att de tagit en sådan hutlös ränta. Och hvad
våra usla trasor beträffar. Ingenting att fästa sig vid.
Komma vi blott hem, skola vi rusta oss på nytt och tåga
mot fienden och slå den.
— Ja, du har rätt kamrat. Vi skola åter rusta oss och
slå både ryssen, polacken och dansken. Lefve gamla
Sverige och kung Karl! Ännu finns det svenska gossar,
som ha mod i bröstet och kraft i armen.
— Ja, lefve gamla Sverige och kung Karl!
— Hvad är det för skrän där borta! Kan ni icke
hålla tyst i ledet, hördes en bister röst framför dem.
— Det var Sparren, generalen, yttrade Kruse. Han är
butter nu och vid dåligt humör. Han är förargad, att
kungen icke utsåg honom till sin följeslagare i stället för
Rosen. Men Rosen hade icke som Sparren och många
andra gifvit sig redan i början af striden i Bender och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
