Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XIX. Trasbyket
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
annan blifvit bestulen. Bah, hvad var det att bråka om.
En sådan bagatell! Kära bror, vi äro alla fattiga syndare
och kunna väl behöfva det snöda guld.
Och där Jakob gick mellan Kruse och Buss mumlade
han för sig själf, medan tårarne rullade på hvar sin sida
om hans krokiga näsa.
— Femtio par spö! O, Jehovah! Femtio par spö för
en sådan struntsak, och det mot mig, som kungen är
skyldig hundra tusen thaler. Aldrig har det funnits en större
martyr än jag.
Men Jakob fick sina femtio par spö och det midt bland
de femhundra turkarne, judarne och tartarerna, hvilka
tvingades att åse kamratens straff, medan svenskarne höllo
vakt rundt omkring dem. Jakob tjöt som en stucken gris,
men de främmande fordringsägarne morrade:
— Det är ovärdigt att så behandla en af oss.
Svenske kungen är skyldig oss många pengar. Låt oss få dem,
skola vi draga våra färde. Men I han ingenting att
betala med, eländiga tiggare. Och i stället för mynt gifven I
oss stryk. Men vanten I. Sultanen och tartarkhan skola
tillfångataga er och er kung och ge er så mycket stryk, att
det icke återstår en trasa af er... Gif oss våra penningar
tillbaka.
— Håll käft, förbannade pack, röt Sparre. Jag bryr
mig icke om, att I bestjälen hvarandra. Men I hindren
genom era tvister marschordningen, och det får icke ske.
Era eländiga penningar skolen I utbekomma. Och tigen nu
och sätten er i marsch!
Sedan Jakob snålvarg på grund af sin något ömma
bakdel blifvit placerad i en vagn, fortsatte det lysande
tåget sin färd mot norden.
Den ena dagen var lik den andra. Långsamt som en
snigel kryper öfver gångens sand, skred tåget fram öfver
vägarne. Aldrig kom man upp i tid om morgnarne, tyckte
Sparren och de andra svenskarne. Turkarne och judarne
voro så tröga och loja och hade så många saker att bestyra,
innan de efter intagen måltid kunde komma i gång. Det
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
