- Project Runeberg -  Kungens blå gossar : roman från Carl XII:s sista år /
553

(1900) [MARC] [MARC] Author: Nils Hydén
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XIX. Trasbyket

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

— General! Byarne äro...

— Kapten, om jag tar be. Här finnes ingen general,
afbröt Sparre honom barskt.

— Nåväl, kapten! Byarne äro nog icke öfvergifna.
Det är endast bönderna, som för tillfallet flytt undan.

— Men hvärför?

— De äro väl rädda för oss.

— Rädda för oss! Vi ha väl under hela marschen
icke gjort en själ för när.

— Nej, men ryktet om vårt egendomliga tåg har spridt
sig. Och vi se ju ändå litet underliga ut...

— Ja, det skall gudarne veta.

— Och så dessa larmande och tjutande turkar, judar
och tartarer. Dessa tror jag bönderna äro mest rädda för.
De frukta att bli bestulna.

— Ja, detta satans pack! Jag vånne att de brunne i
helvetet allesammans! Skola vi nu icke heller få någon
proviant för deras tjufaktigbets skull, röt Sparre ursinnig.

— Jag har flere gånger under marschen ridit omkring
för att uppspåra föda, men alltid märkt att de närmaste
byarne varit så godt som öfvergifna. Vi få försöka längre
bort, dit ryktet om vår ankomst ännu icke hunnit, yttrade
Kruse.

— Ja, löjtnanten har rätt...

— Korporal, om jag får be.

— Nå, kör till för korporal då, log Sparre. Vi få
försöka längre bort. I galopp!

Den lilla kavalkaden sprängde i väg för att på
aflägsnare ställen försöka sin lycka.

Många byar fingo de rida förbi, innan de fram på
eftermiddagen kommo till en, där det verkligen fanns folk.
Sparre styrde kursen till den största gården och ropade ut
bonden. Denne visade sig ett ögonblick i dörröppningen,
men knappt hade han fått syn på det tarfligt klädda
sällskapet med deras bistra utseenden, långa värjor och
pistoler, förrän han skrek: Röfvare! Röfvare! och sprang
in i stugan.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 15:49:30 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/blagossar/0559.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free