- Project Runeberg -  Kungens blå gossar : roman från Carl XII:s sista år /
555

(1900) [MARC] [MARC] Author: Nils Hydén
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XIX. Trasbyket

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

ett tjut som kunde höras på en half mil. Röfvare! Röfvare!
Röfvare! Hela byn kom i rörelse. Från hvarenda stuga
kommo beväpnade män utspringande, och då bönderna
tyckte sig tillräckligt manstarka, började de angripa de fem
svenskarne. Kulorna susade kring deras öron, en och annan
blef lindrigt sårad, pikarne kittlade hästarnes bukar och
efter ett kort motstånd, hvarvid de stuckit och skjutit ned
några af bönderna, måste Sparre och hans fyra följeslagare
draga sig tillbaka för öfvermakten. Bönderna efter dem,
sköto på dem och stucko deras hästar i länden, så att
svenskarne till sin harm måste sätta sporrarne i dem och
öka farten.

— Hvilka idioter! Hvilka satans idioter! brummade
Sparre ursinnig, medan han red tillbaka för att genskjuta
tåget.

Det var intet annat att göra. I den trakten var det
tydligen omöjligt att uppdrifva någon proviant och man
fick vänta, till dess man kom till gästvänligare trakter.

Några dagar efter denna händelse, som gjorde Sparre
vred och retlig för en längre tid, hvarunder han af hjärtans
lust lät piska tjufaktiga judar och turkar, anmälde sig Kruse
hos honom för att tillsammans med en kamrat företaga en
längre rekognoscering i hopp om att kunna uppbringa
proviant.

— Jaså, löjtnanten.... förlåt korporalen tror verkligen,
att man kan få en skäppa mjöl och ett får i detta
förbannade land? Af pack äro vi omgifna, pack ha vi att draga
med oss, långsamt går det utaf fanen och jag vånne att
hela historien vore slut.... Men vill löjtnanten —
korporalen menar jag — försöka, så gör det i Jessu namn, ty
snart ha vi ingenting ätbart kvar mera.

— Jag skall göra mitt bästa, kapten.

— Nå, lycka till då och tag en pålitlig kamrat med sig.

Kruse stötte på Buss, och denne var genast lifvad för
saken. Så ändlöst enformigt som detta tåg med en hop
tjutande judar och turkar efter sig var, gladde det honom
att få en smula omväxling äfven om äfventyret kunde aflöpa

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 15:49:30 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/blagossar/0561.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free