Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XIX. Trasbyket
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
kampanj i Ryssland och Turkiet förargade dem och gjorde
dem missnöjda.
— Men strunt i det! tänkte Kruse. Vi kunna icke bli
mer än afvisade. Och det ha vi blifvit så många gånger
förut.
— Ja, låt oss rida dit. Kanske vi där träffa en
prinsessa....
— Du med dina prinsessor och din längtan! brummade
Kruse och satte sporrarne i hästen.
Då de kommit ut ur skogen sågo de en park, i hvars
midt ett hvitt slott höjde sig. Framför slottet var en
gårdsplan och på denna syntes en man under många krumbukter
och tempon rida fram och tillbaka. Hästen kråmade sig,
än stegrande sig så att ryttaren tycktes nära att falla af,
än görande de vildaste men likväl mest konstmässiga hopp.
— Hvad är det där för en galning! Han måtte riktigt
öfva sig i den högre skolan, yttrade Buss.
— Ja, det tycks så. Kanske är det någon
konstberidare, som blifvit rik och slagit sig ned här. Fast
konstberidare bruka då i allmänhet icke ha så godt om mynt.
Men kanske det är någon adlig godsherre, som roar sig
med att eftergöra deras konster.
Ett barns silfverklingande skratt afbröt samtalet.
Kruse och Buss blickade ditåt, där ljudet hördes, och
upptäckte en ung kvinna med ett barn, hvilka sutto på en
bänk framför huset. Den lille, som tycktes vara ungefär
ett år gammal, hade synbarligen roligt åt mannens
prestationer. Ju galnare hopp han lät hästen göra, i ju vildare
krumbukter denne snodde sina ben, dess hjärtligare skrattade
barnet. Framför dem dansade de gulnade bladen i kapp
med mannen och hästen, och kråkor och starar skrattade i
trädgrenarne.
— Det där är ju en riktig familjeidyll, som vi träffat
på midt bland alla krigets och marscherandets äfventyr,
yttrade Kruse leende.
— Ja, det ser trefligt ut. Bara vi nu icke skrämma
barnet och den unga kvinnan, om vi rida fram, så som vi se ut.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
