- Project Runeberg -  Kungens blå gossar : roman från Carl XII:s sista år /
564

(1900) [MARC] [MARC] Author: Nils Hydén
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XX. Den svartklädda damen

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

— Tack skall du ha. Den kommer oss utmärkt väl
till pass, ty sannerligen äro de våra icke alldeles
utblottade.

Det bestämdes att Kruse och Buss skulle stanna två
dagar på slottet och sedan åtföljda af en proviant-fora
uppsöka sina kamrater. Orlinski ville att de skulle dröja en
vecka, men så länge vågade de ej vara borta. Däremot
kunde de godt taga sig en två dagars rast, och att tåget
skulle gå ifrån dem, behöfde de ej frukta. Turkarne och
judarne skulle nog sörja för att det gick lagom långsamt.

Efter måltiden gingo de in i Orlinskis arbetsrum.
Piporna tändes och vid en bägare vin fortsattes samtalet. Fru
Vera kom in med den lille Loris på armen för att taga
godnatt, ty det led mot kvällen, och den lille skulle lägga
sig. Med förvånade ehuru icke rädda ögon betraktade han
de två främmande soldaterna. Han fingrade på deras gula
mässingsknappar, hvilket föranledde Buss att ge honom en
lös sådan. Med giriga fingrar grep lill-Loris den blanka
knappen, men fadern tog den genast från honom under
förklaring att det kunde vara farligt. Lill-Loris till att
gallskrika. Fru Vera log, kysste sin man, hälsade de två
svenskarne och försvann med sångaren.

— Dumbom! hviskade Kruse till Buss, och denne kände
sig betydligt generad öfver sin tanklöshet.

— Din hustrus skål! yttrade Kruse och höjde bägaren.

Och man drack fru Veras skål.

— Du har aldrig talat om för mig, hur du lyckades
rädda henne ur klostret. Det skulle vara intressant att få
höra, återtog Kruse.

— Roar det er, så kan jag ju berätta historien. Det
skedde icke utan sina svårigheter och faror, och mången list
måste jag tillgripa för att lyckas.

— Tala om det!

— Som du minns, så skildes jag från er i närheten af
general Krassaus läger vid Lublin, började Orlinski. Det första jag
gjorde, var att uppsöka en pålitlig vän, som bodde på ett slott

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 15:49:30 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/blagossar/0570.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free