Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XX. Den svartklädda damen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
gick väl an, ehuru det föreföll ansträngande nog för den
ovane, och kamraterna gjorde spe åt honom för hans
fumlighet ibland. Värre var det om nätterna i det trånga
sofrummet, där de svettiga, smutsiga bönderna lågo sida vid
sida och den instängda luften var förpestad af allehanda
utdunstningar. Men lyckligtvis var min vän så trött, att
han somnade nästan genast.
En dag höll det på att gå illa för honom.
Smutsen, dammet, svetten klibbade så vid hans kropp, att han
kände ett oemotståndligt behof att taga ett bad och
någorlunda två sig ren. Han hämtade vatten i en hink och
klädde af sig i flere bönders närvaro. Med förvåning
märkte dessa det fina linne, han hade närmast kroppen.
— Hvarifrån har du fått denna fina skjorta, far lille?
Det är ju en riktig herremansskjorta. Har du stulit den?
frågade dessa och fingrade på det fina linnet.
För sent insåg min vän sitt misstag. För att
tillfredsställa deras nyfikenhet berättade han en historia om att
han fått skjortan af en adelsman, som han åtföljt på en
jakt och hvilken han räddat undan ett såradt vildsvins
anfall. De flesta af bönderna voro nöjda med förklaringen
och tycktes tro honom, endast en och annan blickade litet
misstänksamt. Men den som skyndade att skaffa sig en
annan skjorta, det var min vän.
Efter några dagar återkom grefve Sapieha till godset.
En morgon begaf han sig ut på fälten för att undersöka
arbetet, och förvaltaren passade då på att visa honom de
nya arbetare, som antagits. En och en fingo de träda fram
för grefven. Han frågade dem om deras namn, hvar de
förut tjänat med mera. Det klack till i min vän, då han
skulle fram och redogöra för sig. Flere gånger hade han
varit tillsammans med grefve Sapieha, och de kände
hvarandra om ock ytligt. Han skyndade att smutsa ned sitt
ansikte så mycket som möjligt, rufsa till sig i håret och
taga på sig den dummaste uppsyn. Skygg och slö, till
utseendet lik den enfaldigaste bonde, stod han med mössan i
hand och nedslagna ögon framför grefve Sapieha. Med
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
