- Project Runeberg -  Kungens blå gossar : roman från Carl XII:s sista år /
599

(1900) [MARC] [MARC] Author: Nils Hydén
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XXII. Äfventyraren

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

— Död, ers majestät, svarade en af officerarne.

— Och Daldorff? Den tappre Daldorff! Hvarför är
han icke här?

— Död, ers majestät.

— Och Torstenson, Bassewitz, Strömfeldt?

— Döda.

Då lät kungen hufvudet sjunka mot bröstet och frågade
icke mer. Armarne, som så ofta i stridslystet öfvermod
svängt värjan mot ryssars, polackers och turkars skallar,
hängde slappa ned. Han orkade knappast röra sig. Döda
voro hans vänner, förlorade hans besittningar. Allt hade
gått upp i rök och flammor, närdt af hans envisa trots.
Hvad återstod mer? Ett utarmadt land, för hvars hungrande
af krigsgärder och pest härjade befolkning han icke ville
visa sig. Med stormodiga löften hade han rest ut för att
slå sina lömska fiender och vidga sitt lands makt och
gränser — och nu vände han tillbaka, utan här, utan guld,
utan makt. Likt en utfattig, trasig äfventyrare som
misslyckats kom han tillbaka. Aldrig hade han känt hela vidden
af sin olycka och förödmjukelse så skarpt, som när han i
denna novembermorgons bleka gryning sjuk och slagen
red tillbaka till den sista spillra han ännu hade kvar på
utländsk botten.

I flere dagar höll han sig inne, mottog ingen, ville icke
se någon. Hultman fick som så många gånger förut sitta
vid hans bädd och läsa om och om igen gamla kämpasagor
eller kapitel ur bibeln.

Men så småningom återvände krafterna, och med dem
modet och hans okufliga beslutsamhet. Fåfängt sökte Düker,
Feiff, Müllern att ingå förlikning för att åtminstone rädda
staden och dess invånare. Omöjligt. Icke förrän jag
befriat Stralsund kan det bli tal om någon fred, ty annars
skulle det se ut, som om jag blifvit tvungen att begära
sådan, yttrade han på alla deras böner och föreställningar.

Till slut vände de sig till franska sändebudet Croissy.
Denne sökte också öfvertala honom, men kung Karl svarade:

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 15:49:30 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/blagossar/0605.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free