- Project Runeberg -  Kungens blå gossar : roman från Carl XII:s sista år /
604

(1900) [MARC] [MARC] Author: Nils Hydén
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XXII. Äfventyraren

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

utanför Rügen för att passa på att mottaga och hemföra
den flyende kungen. Dessutom hade till Stralsunds
undsättning utrustats en flotta på fem örlogsskepp och fjorton
fraktfartyg, på hvilka funnos sjuhundra man jämte en
mängd förråder. Gång på gång försökte man låta den löpa
ut, men senhöstens stormar kastade den tillbaka mot
svenska kusten.

Vid midnattstid den elfte december steg kung Karl
ombord på en sexroddarslup för att återvända till sitt land.
Han åtföljdes blott af en kammarpage samt
generaladjutanterna Rosen och Düring, den senare en bror till den
Düring, som jämte Rosen varit med honom på färden från
Turkiet.

Vinternatten var mörk och kall. Stormen hven genom
murarnes springor, himlen var höljd af moln och icke en
stjärna syntes på det svarta fästet.

Tigande med armarne korslagda öfver bröstet satt kung
Karl på aktertoften och stirrade än mot staden och
fiendens läger, där en och annan eld lyste, än mot det svarta
mörkret framför sig. Det var en annan natt denna än den
ljusa sommarnatt för femton år sedan, då han, ung och
segerviss i spetsen för sin flotta styrt mot Sjællands kust.
Kanhända drog genom hans hjärna någon jämförelse
mellan då och nu, mellan de förhållanden, under hvilka han
började sin strid och dem, hvarunder han vände åter likt
en utarmad äfventyrare, som misslyckats i allt och förlorat
allt utom äran. Kanhända ångrade han nu, att han icke
för flere år sedan ingått fred och försonat sig med sina
fiender. Ännu 1710 hade det varit möjligt. Han skulle då
haft kvar sina tyska lydländer. Nu voro de alla i fiendens
våld, sedan till deras försvar ofantliga penningesummor och
massor af människolif fåfängt blifvit uppoffrade. Hans
egen här var borta, Krassaus hade strukit med 1710,
Stenbocks 1712 och nu gick äfven den sista lilla resten,
Stralsunds besättning. Kanske såg han i den mörka
vinternatten sina förlorade regementen marschera förbi på isen

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Nov 20 21:15:01 2020 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/blagossar/0610.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free