- Project Runeberg -  Kungens blå gossar : roman från Carl XII:s sista år /
606

(1900) [MARC] [MARC] Author: Nils Hydén
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XXII. Äfventyraren

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

vara vidare påpassliga. Men det skall sannerligen
skeppane få betala mig, mumlade kungen bistert.

Ändtligen dök konturerna af ett fartyg upp ur soldiset.

— Se där ha vi ett af dem! ropade kungen och
befallde karlarne att ro dit.

Men det visade sig vara hvarken brigantinen eller
gallioten. Det var mycket mindre och klumpigare.

— Jag undrar, hvad det kan vara för passagerare,
yttrade kungen.

— Det ser mig ut som ett lastfartyg, ers majestät,
svarade Rosen.

— Ja, kanske. Men det gör detsamma. Det är i alla
fall en båt, som kan föra oss öfver till Sverige.

Fartyget, som de upptäckt, var en lastgalliot, benämnd
Hvalfisken. Med förvåning hade skepparen ombord, en
gammal väderbiten sjöbuss vid namn Gädda, sett slupen,
som kom roende mellan isarne. Och hans förvåning blef
än större, då han igenkände kungen. Tårarne rullade ned
för hans barkade kinder, medan han strök af sig mössan
och ropade:

— Hvilken lycka för mig och mitt gamla skrof att få
hysa ers majestät ombord. Aldrig hade jag väl väntat att
mera få återse min nådige herre. Min skuta och mitt lif
till ers majestäts tjänst!

Kungen log och steg ombord med sina följeslagare.
Genast hissades segel, ankaret togs upp och man styrde ut
till hafs i riktning mot Ystad. Men det var endast med
svårighet, som det klumpiga fartyget kunde bana sig väg
genom drifisen. Först mot aftonen nådde man fritt vatten,
och nu gick färden bättre.

Dagen därpå blef vinden ostadig och luften fylldes af
snö och regn. Hvalfisken sköt endast ringa fart. På
däcket stod kungen och betraktade mörk det upprörda hafvet.
Det kunde tydligen taga åtskilliga dagar, innan skånska
kusten nåddes. Han visste, att danske amiralen
Tordenskiold kryssade omkring i farvattnet för att uppsnappa
alla flyktingar. Ogärna ville han falla i sin fiendes våld.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Nov 20 21:15:01 2020 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/blagossar/0612.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free