Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XXII. Äfventyraren
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Det skulle vara allt för harmfullt, då han nu vore så nära
sitt land.
På eftermiddagen syntes ett skepp höja sina master
öfver horisonten. I början befarade både kungen och Rosen,
att det var Tordenskiold, men efter en stund sågo de till
sin glädje svenska flaggan svaja från masttoppen. De styrde
dit och skeppet befanns vara den försumlige Snapp-opp.
Kungen tog ett vänligt afsked af den gamle skeppar
Gädda samt skänkte honom en penningsumma. Därpå gick
han med Rosen och Düring ombord på Snapp-opp, hvilkens
befälhafvare han mottog synnerligen onådigt och lofvade
spö, så fort de kommo till Sverige.
Hela natten seglade de mot skånska kusten, och tidigt
följande morgon, innan det ännu dagats, anlände de till
trakten af Trelleborg och gingo i land.
Under beckmörker och häftigt nedströmmande regn
satte kung Karl sin fot på Sveriges jord. För att invänta
gryningen och något skydda sig mot regnet ställde han sig
med ryggen mot en stor sten. Och där stod kung Karl
likt en annan vinddrifven äfventyrare, våt, smutsig och
hungrig, ändtligen hemkommen efter så många års bortovaro.
Väl en timma stod han så på stranden lutad mot
stenen, medan regnet oupphörligt strömmade ned och blåsten
hven från hafvet. Ändtligen började det dagas. Då gick
han, åtföljd af Rosen och Düring okänd genom det
sofvande Trelleborg. Ingen människa syntes till på de öde
gatorna. I ett skjul satt en sömnig nattvakt inkrupen och
betraktade de tre genomvåta vandringsmännen.
Vid tullen sågo de några lyktor lysa. De trädde
närmare och märkte några bönder, som höllo på att spänna
sina hästar för ett par vagnar.
— Hvart ämnen I er? frågade kungen.
— Till Ystad.
— Det passar bra. Då kunnen I taga oss med. Vi
skola också dit.
— Hm!
Bönderna betraktade misstänksamt de tre krigarne.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
