- Project Runeberg -  Kungens blå gossar : roman från Carl XII:s sista år /
608

(1900) [MARC] [MARC] Author: Nils Hydén
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XXII. Äfventyraren

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

— I fån god betalning, yttrade kungen, då han såg
deras tvekan, och räckte dem ett par guldmynt.

Det lyste till i snåla bondögon, när de sågo de
glänsande slantarne, och utan vidare hinder läto formännen dem
sitta upp på sina usla vagnar.

Det var ännu icke full dager, då de foro ut från
Trelleborg. Så småningom steg en blek sol upp och kastade sitt
trista sken öfver de skånska slätterna.

Morgonen var mulen och kall. Regnet hade upphört,
men den skarpa blåsten strök fortfarande in från hafvet.
Kungen skakade af köld. Han fällde upp kappkragen dels
för att skydda sig något, dels för att dölja sitt ansikte.
Han ville icke ännu bli igenkänd af sitt trogna folk. Som
en ensam, irrande främling hade han stigit i land på sitt
rikes kust; som en främling for han genom dess bygder.
Trött och sömnig satt han på den eländiga bondvagnen och
såg sig omkring. Oaktadt han befann sig i det bördigaste
landskapet, såg det ödsligt ut. Slätterna voro täckta af ett
tunnt snölager, hvilket vinden dock på somliga ställen sopat
undan, så att marken låg bar. Här och där lågo några
stugor kringkastade. Föga folk syntes till, mest kvinnor
och gamla gubbar. I den mulna vintermorgonen låg det
en stämning öfver detta landskap, som var karaktäristisk
för hela Sverige: ett fattigt, öde, folktomt land. Kungen
kände det, men yttrade ingenting.

Då de vid middagstiden kommit i närheten af Ystad,
stego kung Karl och hans följeslagare af vagnarne och
begåfvo sig till en bondgård, där de lejde några hästar, på
hvilka de satte sig upp och redo in till Ystad. Där gaf
han sig till känna för vederbörande, ilbud sändes till
Stockholm, och snart hade öfver hela landet spridt sig ryktet
om kungens återkomst.

Han tog kvarter i samma hus, som han bebott vid
besöket år 1700, då han, adertonårig, hade återkommit från
sitt första ärofulla fälttåg efter att ha tvungit Danmark till
en förödmjukande fred. Och det var härifrån han begaf
sig ut i de ryska och polska krigen. Nu vände han åter

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Nov 20 21:15:01 2020 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/blagossar/0614.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free